Syns verkligen stjärnorna här?

Plötsligt blev jag så trött. På allt. Eller ja. Kanske på mig själv. 

Jag lyckades med en bild till fotouppgiften.

Igår såg jag & Johanna I taket lyser stjärnorna och den var helt underbar. Verkligen helt underbar. Trots att den var något omgjord från bokversion hade de verkligen lyckats. Inte ens fjortisarna i publiken kunde förstöra att jag både grät och skrattade åt filmen, med rollerna, åt mig själv. Att Johanna satt bredvid gjorde verkligen att filmen blev ännu bättre. 

Jag har låtit mina lockar vara kvar i håret idag. 

För att göra någon glad. 

Jag vet inte vem det är.

Jag lyssnar på Love until we bleed. 

Jag saknar dig. Din förbannade idiot.

Det blev på något sätt gjort

Som om orden hittat hem. Som om känslan kom tillbaks. Känslan som
behövs, som behövdes. Jag hade fel och de andra hade rätt. Sådär
klassiskt. Ni vet.
Vi läser alla om det. Dikter. Böcker. Låtar. De handlar allihop om
det och det går inte att undvika, det går inte att komma ifrån och
jag hade fel.
Jag är glad att detta konstaterande inte gör mig ledsen. Det gjorde
kanske det, men jag klarar mig. Jag överlever alltid och kanske har
min mamma rätt. Jag är stark. Eller är det bara det att jag har
underbara vänner?
Jag blev påmind om dåtiden. Om tiden innan nu. För längesen. Eller
om nu längesen är längesen när jag faktiskt bara är 17. Fast vem
bedömer det?
Jag blev påmind om en av de gånger jag gjort som nu. Hur jag flydde.
Hur jag flyr. Jag flyr inte nu.

Jag ska stanna.

måndag

Som jag äcklades. Jag klarar inte av tvångstätning. Inte när kvinnan sedan lägger sig i leran. Naken. Med grisar.

Jag tycker inte heller min fotouppgift. 

Temat är speglingar och jag önskar att det var sol i min del av stan, men icke sa nicke. Det förblir grått. 

Jag och mor var på IKEA igår och det inhandlades en ny kudde till min säng. Nu kan man alltså sova på båda två, vilket känns som ett plus i kanten sådär.

Jag har skaffat mig en chaufför, vilket känns som en stor tillgång i min vardag. Jag menar, en halvtimme bil från Hjuvik istället för en timme med buss? 

Dock ska min nuvarande chaufför klippa sig, vilket jag inte riktigt känner att jag går med på och kanske just därför kommer jag fortsätta med mitt bussresande. 

Trots att Kleerup må vara en idiot gör han otroligt bra musik. Jag längtar till jag själv kan åka runt i en bil. Om inte bensin hade varit så dyrt, hade jag åkt ut på motorvägen, minst en gång varje kväll, lyssnat på Kleerup (eller något annat bra) på jättehög volym och bara tittat. Gatlyktorna mot den nattsvarta himlen. Bilar på väg. Bilar bort. Bilar hit. Jag vill känna pulsen, stressen. Vill komma bort från min egen press, känna att jag är med i någon annans. Vill åka långt bort, vill åka nära. Vill bara vara med i pulsen. Bland lamporna.

Svartvitt

21.40

Tvättstugepoesi.

Jonna & Paulina för alltid. 

21.58

Jag sitter i soffan och jag har precis gjort mozartkulor och ställt
dem i kylskåpet. Idag har jag ägnat hela dagen framför datorn
tillsammans med mitt kultur- och idéhistoriaarbete. Jag har inte ens
hunnit halvvägs och det ska in imorgon, men jag tänker strunta i
detta.
Skolan börjar direkt med att stressa oss och jag har redan panik. Mums.
Det är nyhetspaus på filmen jag tittar på och det är så sjukt
störande att man dör. Vem orkar titta på tv4 undrar jag smått.

Söndagsångest

Dagen börjar alldeles försent, eftersom min pappa glömmer bort att jag existerar när han jobbar framför sin dator.
I fredags tillbringade jag en lång stund på stan med Johanna K och senare Andreas. 

Det började med att vi begav hos mot Masthuggskyrkan och jag hittade min nya favoritplats i staden. Med utsikt över hela hamnen planerade jag för en framtida picknick. 

Vi åkte vidare på vår vandring med riktning in mot stan och började shoppingturen smått. Vi hängde i Domkyrkan ett tag och blev stirrade på.  Johanna fick fota turister framför altaret. 

Vi tog en fika och det var då Andreas dök upp. Senare skulle jag handla till min och Jonnas tacokväll och J&A skulle vänta på restaurangätande. 

Jonna kom vid 20.00 någonting och att jag skulle lagat mat innan, vilket jag hade missat, lite halvt. Vi lagade i vilket fall tacos, tittade på let's Dance (fast missade blondinbella) och dansade till schlager tills stereon skulle sprängas. Dessutom gjorde vi halsband av kassettband. Najs som fan. Och vi tog bilder på datorn. Såklart. Jagharsaknatdig.

Gårdagen bestod av plugg och party. Om man nu ska kalla det party. Pinsamt och roligt var det i vilket fall. Och jag åt en korv på vägen hem och Jonna slog rekord medan Christoffer bad en rökare om råd. 

Väl hemma ringde någon som ville att jag skulle ta en taxi. 

Ytterst spännande kväll må jag säga.

Paris

Robyn

Don't matter how you act with them you can't handle me

I don't really feel you got my back

Cuz you're selfish narcissistic psycho

Freaking bootlicking Nazi creep and 

You can't handle me

Julafton

Alias Julkulan.

Något säger mig att vi kommer bli popidoler inom en snar framtid. Bilderna är tagna på julafton och trots att Johanna inte log på en enda bild hade vi otroligt mysigt. 

Bum like you

Mitt liv tog hastigt en ny vändning. En vändning jag inte alls var beredd på, men inte gjorde mig förvånad. Det gjorde mig inte förvånad i det avseendet att samma sak har hänt förut. 

Jag tog sats. Andades. Bestämde mig. 

Jag måste välja mina ord väl. Jag måste tala om hur jag känner utan att säga för mycket. Eller kanske för lite.

Jag bestämde mig för att skriva ett inlägg. Ett bra. Och det är svårt. När man vill. När man tänker för mycket. 

Kanske kan jag sammanfatta mitt tillstånd just nu, så som i alla låtarna. Som i alla de där låtarna om kärlek, men som inte stämmer i början. Utan mer i slutet. 

Fast visserligen är det inte så heller. För. 

För en gångs skull var det jag. För en gångs skull var det var jag som gick. 

My favourite thing to do is wasting my time on a bum like you.

På något sätt har jag blivit en ny människa. Sen sist. Hade det varit då hade jag aldrig vågat. Jag ska klippa mig tänkte jag och jag fick rak lugg. 299 kr.

Idag var första dagen i skolan och visst är det jobbigt att komma tillbaks till vardagen. Den grå. Men, med planer för framtiden och med Johanna bredvid mig varje dag i skolan överlever jag även den.