17.47

Jag är hemma igen och jag har varit hemma ett tag. Jag tänkte att jag skulle visa bilder från min och mammas lilla Stockholmstripp, men jag väntar lite med det.

Idag har jag återigen sagt hejdå till Marcus. Imorgon åker han till London. Jag önskar att jag kunde bli bra på det där, på att säga de där orden, att jag inte skulle tycka att det är jobbigt, men det gör jag. Jag försöker komma på knep, försöker göra det fort och lätt, försöker se det som att tiden kommer gå så himla fort. Jag tycker helt enkelt inte om att säga hejdå.

xxxxxxxxx

weheartit

Stockholm tur&retur

I Stockholm skulle mamma jobba och jag skulle fördriva tiden när hon var iväg. Första dagen gick jag Götgatan upp och ner, genom Gamla stan och fram och tillbaka på Drottninggatan.

.

xxxxxxxxx

När solen kikar fram mellan husen i Gamla stan är det riktigt riktigt fint.När mamma jobbat klart och vi bytt kläder och ätit varsin bagel gick vi på Kvinna klädd i solen på Stadsteatern. Det var en jättebra föreställning med skådespelare jag brukar se på tv.

Dagen efter begav jag mig mot Fotografiska museet, men på vägen dit jag gick lite fel, så det blev en ganska lång promenad i helt fel skor. Däremot fick jag se en vacker utsikt över staden.

När jag vandrat runt på museet och gått tillbaka till Götgatan mötte jag mamma och vi åt mumsig lunch.
Vi både gick och åkte buss till Skeppsholmen för att gå till Östasiatiska museet för att titta på en utställning mamma gärna ville se.

Vi gick till Moderna museet shopen och tog sedan bussen till T-centralen. Vi fikade, köpte godis och sen blev det dags att åka hem. När tåget väl kommit till Centralen här i Göteborg var vi en timme sena, men både pappa och Marcus väntade på oss, så vi kom hem till slut. Och jag fick äntligen krama på min man.

Tåget till Stockholm

Jag minns när vi var på väg hem från staden jag är på väg till nu. Vi hade varit på Coldplay på Stadion i Stockholm och det hade varit helt fantastiskt. Vi var på väg hem och jag satt bredvid Sofia de tre timmarna hemåt. När alla som var med oss sov, tänkte vi att nu, nu kanske vi får tid att prata. Det här var förra sommaren.
I somras fick vi tid. Vi åkte till Hyppeln, vi var på Rörö, vi åt brunch och gick promenader, men det jag egentligen minns tydligast var när vi dansade i ösregnet på Götaplatsen.
Sommaren tog slut, som den alltid gör, och Sofia flyttade till Lund. I helgen kommer hon hem och äntligen ska vi få några timmar att prata på igen.

101025

Efter att jag vaknat bredvid Marcus, vi ätit frukost och tittat lite på tv sa jag hejdå till världens finaste pojkvän som skulle åka till Falkenberg. Nu vet jag inte riktigt när vi ses nästa gång, på onsdag åker ju jag och mamma till Stockholm. När vi pussats klart gick jag i solen, tog en spårvagn och vandrade på stan. Jag inhandlade massor med papper, Håkans skiva och en bh. Nu är det dags att äta en kantarellmacka, titta på Våra vänners liv och pyssla!

101024

Såhär ser det ut på mitt jobb, i alla fall under Sunset Boulevard. Eller om jag ska vara mer exakt så ser det ut såhär på scenen. Igår jobbade jag på gårdagens föreställning och jag måste erkänna att jag redan har lärt mig flera repliker.

Bilderna är härifrån

På premiären fick vi som jobbar med ljuset varsitt kort av ljussättaren. Även om det är lite svårt att tyda vad han har skrivit är det så himla fint. Han bad dessutom väldigt mycket om ursäkt för att han stavat fel på mitt namn. ----- Igår när föreställningen var över och vi hjälpt till att riva tog jag bussen till Marcus. I soffan satt vi sen, jag i mitten med en dator i knät, Marcus och hans två bröder och hans mamma bredvid mig, och tittade på våra Berlinbilder. Vi berättade och jag log åt minnena. Tänk att det redan känns som väldigt längesen.

19.37

I torsdags var en superbra dag. Jag vaknade bredvid Marcus, träffade bästisJohanna i Hjuvik och som vanligt höll bussen på att rasera när jag åkte dit. När jag väl lyckades ta mig in till stan igen blev det dags att träffa Selma och Linda. På onsdag åker nämligen Linda till Austrailen och tänker vara borta i ett halvår, så himla taskigt. Så helt enkelt fick vi ju liksom ta en hejdå-fika och krama om henne.

Igår gick jag och Marcus helt spontant på The Social Network och jag måste säga att den var verkligen bättre än förväntat och trots att Mark Zuckerberg anser att mycket lite stämmer i den, tycker jag absolut att man ska se den. Framförallt om man som jag, inte ens har tänkt på människorna bakom facebook. När vi sett klart filmen, tagit min (andra kaffe nånsin) med hasselnötsmak och två sockerbitar åkte jag till jobbet och Sunset Boulevard.

1.30

Det gick liksom över nu, läste några inlägg från mitt gamla liv och fick tårar i ögonen. Tänk vad jobbigt jag tyckte att mycket var då, tänk att jag levde så mycket i minnen. Tror ändå att jag ska vänta lite med att skriva om vad jag gjort sen sist. Jag vill ju inte att minnena ska bli fel.

1.17

Jag är jättearg.

101019

Jag vaknar, han vänder sig om, öppnar ögonen jag har en förmåga att drunkna i och viskar godmorgon, med sömn i rösten. Han vaknar bredvid mig i huset jag älskar att vakna i. Jag ser solen komma fram bakom molnen genom fönstret och efter att försökt få med mig den sovande pojken, eller mannen, (vad man nu ska säga när han faktiskt är äldre än mig) upp ett bra tag utan resultat gav jag upp, drar jag på mig kängor och en tjock tröja och går ut i solen med kameran. När jag kommer in i huset igen ropar han från sängen, undrar var jag har varit. När han väl kliver upp äter vi frukost i köket.

Vi går ut i det vackra vädret och tittar på den vackra ön. När vi kommer hem fikar vi och tittar på Lie to me. Kvällen kommer och vi äter middag, packar ihop och åker hemåt. På färjan är det kolsvart och jag får för mig att det ska komma zombies och döda oss. Inga zombies kommer och vi är i stan igen, i varsin lägenhet. Under de här dagarna borta från staden har det känts som om vi varit i en liten bubbla, en bubbla som bara rymmer oss, en bubbla som skimrar och får en att le hela tiden. Bubblan har inte gått sönder, den har bara vidgats, blivit större och nu får alla som vill ha i den vara där. Tänk så fint.

101018

Vi tog bilen till Rörö, jag och Marcus. Sista färjan innan Rörö gungade så mycket att jag blev rädd för att vi skulle få en lastbil över oss. Vi kom iland oskadda och skyndade upp i huset innan vi skulle frysa ihjäl. Dagen ägnade vi sedan åt att titta på Lie to me, laga mat, baka kladdkaka, titta på ett tv-program och laga middag, vilket bestod av en panpizza man enligt receptet skulle steka. Enda gången vi lämnade huset blev en kort promenad till affären då vi båda tappade känseln i ansiktet på grund av stormen. Trots att håret är genomblött, byxorna har klibbat fast mot benen och man fryser om tårna kan jag inte låta bli att tycka att det blir extra fint när man kan krypa ihop under en filt med armarna tätt om varandra när man väl kommer tillbaka till huset.