torsdag, september 29, 2011

weekendbag, rosettbrosch & en marinblå kjol



Snart kommer de här små sakerna hem till mig från asos! En marinblå kjol, som jag har velat ha så himla länge och som kommer bli kalasbra nu till hösten, en weekendbag som helt enkelt ska fungera som en flytta mellan mamma & pappa och Marcus-väska och en superfin rosettbrosch. Så himla bra.

måndag, september 26, 2011

Sundsby Säteri

Hela förra veckan tog jag och min universitetsklass bussen ut till Tjörn och Sundsby Säteri. Där gjorde vi uppmätningar av olika byggnader och fikade så ofta det bara gick. Det hann både ösregna och vara soligt och när solen stannade kvar längre än 5 min plockade vi äpplen och fikade lite extra mycket. Lite såhär såg det ut i alla fall.
Sarah studerar färgsättningen på panelen.


Erik


Desiré studerar tak



söndag, september 25, 2011

Hipstamatic

När jag har lyckats sno Marcus nya telefon har jag passat på att ta lite bilder i det underbara programmet Hipstamatic. Lite såhär har det sett ut när vi har ätit kräftor, varit på Avalon och bara sådär på spårvagnen någon dag.

lördag, september 17, 2011

5 år senare

22 septemper 2006 stod jag i publikhavet tillsammans med 18 000 andra. Jag knuffades omkring, var inte van vid konserter. Jag var 15 år och var på Liseberg med pojken jag var hemligt förälskad i, för att se Håkan Hellström. Den dagen och den konserten vill inte försvinna ur mitt minne. Jag står där, sådär 10 meter ifrån scenen och varje ord Håkan sjunger går rätt in i hjärtat och just då, precis då, betyder de allt. Jag sjunger med i Nu kan du få mig så lätt och jag menar varje ord. Vi hoppar, dansar och kramas och jag tänker att den här stunden får aldrig ta slut.
     16 september 2011 känner jag att jag har tagit ett steg ifrån trängseln i konserthavet, att jag är trött på 14-åriga kids som ständigt måste gå lite längre fram för "min kompis står där framme." Jag är van nu. Har köat i flera timmar till konserter, har stått längst fram och skrikit mig hes till låtar som Vy från ett luftslott och 400 slag och nu, efter 4 år, tagit några steg bakåt. Jag vet att för någon annan, så betyder det här mer än vad det gör för mig.
     Jag står där trots allt, med 19 500 andra, glad för att jag gör det, glad för att jag får en glimt av mig själv som 15 år. 15 år med Håkan Hellström och Kent som idoler. Idoler som skrev precis det jag kände. Nu står jag där med min bästa vän och hennes syster bredvid mig och jag ler. Jag ler för att situationen är så vacker. Inte för att konserten var det bästa jag har varit med om, men för att jag står där som 20-åring med min bästa vän och önskar att jag hade kvar den där systern jag hade förut och för att trots att orden Håkan sjunger betyder så mycket nu, så betyder de inte allt. 

onsdag, september 14, 2011

Paris III

Med varsin inköpt frukostcroissant hoppade vi på tåget till Marie Antoinettes och Ludvig XVI:s slott i Versailles. Vi vandrade i den underbara slottsträdgården och åt macarons i solen.  Jag som är svag för slottsträdgårdar, blev helt knäsvag. Åh så vackert! Tänk att gifta sig där, säger jag bara.

















Vi tog trapporna upp till andra våningen i Eiffeltornet, längre kunde jag bara inte gå, trots att jag hade läst att tornets stålkonstruktion inte svänger med vinden, alls speciellt mycket. I vilket fall tyckte jag att utsikten räckte gott och väl, dessutom kan jag ju nu säga att jag har varit i Eiffeltornet!






Vi åt, kanske, världens godaste middag, nämligen moules frites. Mums!


söndag, september 04, 2011

Jag kan inte låta bli att le när jag ser på dig

Igår var en alldeles förträfflig dag. Min moster Katrin och hennes, numera, man Mats gifte sig och jag var bröllopsfotograf. Med 767 bilder i datorn har jag nu varit på mitt första bröllop och för första gången varit fotograf på ett.
Efter att ha ätit 5 rätters, bytt bordsplacering efter ett mycket avancerat system, lyssnat på vackra tal och dansat oss svettiga var det dags att ta av sig de höga klackarna och hoppa på bussen som skulle ta oss hem. Det var så fint att få vara med hela dagen, från början till slut, att jag nog ska be dem om att gifta sig, sådär en gång i månaden.
Här kommer i alla fall ett mycket litet smakprov av vad som hamnade på mitt minneskort.