Before it all ends

Ja, helgen innan allting slutar. Helgen då jag har virrat på stan i jakt efter den perfekta klänningen (antar att den inte vill visa sig för mig), då det har varit musikskolans dag på Liseberg, då jag åkte till Rikard i Kungsbacka och såg dig överallt.
Rikard och jag kommer alltid höra ihop, så som vi gjorde.
Jag såg dig där du stod vi hörnet av pressbyrån och väntade på mig. Jag såg dig komma emot mig. Jag såg dig titta in i mina ögon. Jag kände hur du kysste mig. Jag såg vägen där vi gick, jag såg övergångsstäället vi sprang över, jag såg dig överallt. Men du var bara i mina tankar. Jag undrar: tänker du på mig? Du svarar ibland, ja, jag gör det ibland. Du säger att du tyckte om mig, du säger att ag lämnade spår. Någon annan säger att vi varandras första kärlek.


Kvittodikt-
Allting är kontraster
svart mot vitt,
precis mot vi.

Hade kontrasterna inte funnits
hade du inte sett mig
runt oss är allt skuggor
bakom dig
bakom mig

Livet är en film,
jag ska framhäva kontrasterna
och du ska se mig
och vi ska se hur livet är
på riktigt.


Kärleken sedd ur ett annat perspektiv?!
Ser du mig som jag ser dig
ser vi varandra hela tiden.
Du har fastnat under mina ögonlock
du passar där så som helan & halvan
hör ihop
Så låt mig inte behöva drömma
havet är aldrig lika blått i verkligheten

Jag har rest kors och tvärs
men du försvinner inte
från ögonlocken
Halvan har startat solokarriär
och jag vill inte se,
jag vill bara drömma
Jag vill bara drömma om ett hav
så blått

Överlever vi?

Tjeckien på fredag. Överlever vi? Kommer vi klara det? Kommer det bli roligt? Jag har inte en jävla aning, men för en gångs skull tänker jag låta bli att fundera för mycket. Jag vet att på något sätt löser det sig alltid. Och jag träffade Magnus, jag saknar den jag kände den han är när vi sågs. Men han har hittat någon ny, antar jag. Och jag måste låta bli ett tag, måste låta honom vara för sig själv ett tag. Men jag tror att på något sätt saknar han mig.. Iaf såg det ut så. Man kan ju hoppas?!

Allt är snurrigt, men jag är glad att jag har hittat John igen. Det löser sig alltid, eller hur!?