torsdag.

Idag har varit en bra dag.

Vi har planerat cykeltur.

Vi har planerat spice girls-looken.

Jag har varit på Matildas studentskiva och jag vill

ha på mig en underbar klänning.

Jag har haft på mig tre kjolar samtidigt. 

Och jag har konstaterat att den här sommaren kommer bli underbar.

19.38

Man dör lite på hur ful bilden är och på hur dålig kameran är på min telefon. För övrigt är jag lycklig eftersom jag hittat en liten funktion på min telefon. Så hemsk är den inte.

Inte Oscar heller.

Timglas

Jag har spelat min sista saxofonlektion idag.

Ta hand om dig. 

Vi kan inte leva i minnen och vi faller, vi faller och jag tycker om en bit i en låt.

Jag tycker inte om mitt hår och borde gå och klippa mig med Johanna. 

Sommaren kommer flyga över haven. 

22.55

Jag är på jakt efter 3.0 utan att lyckas. Jag har inte hela datanördsbiten i mig känner jag. Trots att jag träffade kusin-vitamin idag. 

Jag har glömt att berätta att jag & Johanna knuffade en bil i fredags. VI knuffade en bil. På Backaplan, när Oscar hämtade sin glömda väska. Vi hade på oss kjol och klänning och vi knuffade en bil och Johanna tipsade om varningstriangel. 

Vad bra vi är.

Imorgon är vi lediga, fast jag har 100 saker att göra. Som att få klart mitt fotoprojekt.

måndag 10.28

Solen skiner utanför och jag sitter hemma. Börjar inte förrän 12.05 och det känns förbannat bra.

Igår kväll tröstade jag Johanna och fick henne att le. Vi skrev hennes budord, tror dock bara att vi kom fram till fyra stycken. Inte tio alltså. Det roligaste av dem bidrog jag med. Har du tråkigt, sträck ut tungan, håll fast den och sjung din favoritlåt. Jag lovar, det får dig på bra humör. 

Mamma tyckte jag var lika konstig som vanligt.

Idag hoppas jag på myskväll med min mami och innan det är det glass med kusin Rick-Prick. Alltså ska kameran med. 

Napoleon

Nästa år finns det två projekt som borde genomföras säger min pappa och ler.

Det ena är Nordnorge med husbil och det andra är New York. Jag ler också, jag menar New York vill jag ju till.

I nästa andetag säger pappa:

- Kravet för New York är ju att man följer med till Nordnorge också.

Jag suckar lite smått och säger att det inte är okej, att man faktiskt kan tycka att det är LITE skillnad mellan NY och NORDnorge. 

- New York, Upper east side med Gossip girl och norge liksom. Hallå!?

- Där uppe kan man ju säga fjorden med Fäbo jänta´.

Mina föräldrar är ganska bloggable.

Min telefon är tillbaka och ny. Jag är lycklig.

Torsdag.

Om endrofiner gör en kär har chokladaskarna fått en bra förklaring. Idag har jag funderat på diverse saker och Johanna skrattade lite åt mig. 

- Jag borde blogga idag.

- Ja, det var längesen!

- Då skriver jag om mina funderingar idag då.

När jag nu satte mig här är bara en av dagens funderingar kvar i mitt värkande huvud. 

Förvånansvärt nog satt jag och Johanna i sal 206 och skrev psykologi. Om varför man blir förälskad. Johanna skrev och jag tittade på mina naglar. En tanke dök upp i mitt huvud och min slutsats av den var att Johanna skulle skratta. Det gjorde hon.

Det slog mig plötsligt att jag inte vet hur naglarna blir längre. Det är självklart att jag förstår att de växer. Men hur är frågan. Jag föreställde mig små pyttemänniskor som står inne i mina fingrar och puttar ut nageln. När jag sedan klipper av den puttar de lite till. Johanna skrattade och sa att det är massa döda hudceller som hoppade dit och att det inte är några som puttar på mina naglar. Jag slutade tänka på mina pyttemänniskor och såg istället massa små färgglada hudceller som hoppade runt och ropade wiie när de landade. Jag menar man förstår ju hur håret blir längre.