Det var lördag och jag och Johanna N skulle åka till Frankrike. Jag satte mig för att läsa om Micheal Jacksons död och jag var nära till tårarna. Egentligen har jag väl inte lyssnat speciellt mycket på honom själv, men han har liksom alltid funnits där. I mitten av artikeln ringde Johanna på dörren och jag följde henne två våningar upp för att se henne en sista gång innan hon skulle bege sig. Johanna K åkte dagen innan.
Jag och pappa åkte iväg för att inhandla mat och regn/seglarjacka till mig. Det är det dyraste plagget jag har och Oscars första kommentar var "nu ser du ut som en riktig brat." Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera.
Planen var att vi skulle komma iväg vid nio dagen efter, vilket vi inte riktigt lyckades med, men det var inte långt ifrån.
Det bar iväg mot Dyrön.
Vi seglade förbi Marstrand och Oscar som aldrig varit där (!) blev imponerad.
Dyrön var vacker, vi badade och hoppades
på att restaurangen skulle vara öppen.
Det var den inte så det blev
köttbullar och potatismos, men
pappa hade inte sköljt kastrullerna, så allt
smakade diskmedel.
Vår middag blev chips.
Tur att jag inte var speciellt hungrig.
Dagen därpå lade vi till i en naturhamn jag har glömt namnet på.
Där insåg jag hur mycket jag faktiskt tycker om att bada.
Vi såg kossor och jag skar mig på min tå och
brände mig på en brännmanet.
Vi kom till Gullholmen som nog tar pris i tätbygge.
Man kunde minsann inte gå någonstans.
Trots det hade jag gärna haft ett hus där.
Det blev pappas födelsedag och jag & Oscar väckte honom med Ja må han leva.
Oscar tog färjan hem och vi båda grät tror jag.
Jag och pappa fortsatte hemåt.
Vi lade till någonstans på Tjörn.
