Rom i 10 dagar

Bilden är från weheartit.

Precis just nu sitter jag på ett flygplan till Rom. I fyra dagar ska jag dricka kaffe på fina torg, äta massa pasta och gå på marknader. I sex dagar efter det ska jag gå runt med min klass, titta på fina byggnader och åka på utflykter.

Ibland så.

Ibland har man perioder då man hela tiden tycks ta fel beslut. Perioder då man tänker varför sa jag sådär egentligen, fler gånger än vanligt. Man lovar sig själv att sluta ta de där dåliga besluten, men om och om igen lyckas man bryta de där löftena. Man sätter sig i situationer man aldrig trodde man skulle hamna i. Situationer man borde ta sig ifrån, men som tycks hålla fast i en. När man väl tar sig ur en av de där felaktiga situationerna, är det inte heller för att man själv bestämde sig för det, utan för att någon annan sa stopp. Någon annan bestämde att nu räcker det, jag vill inte mer.

Då börjar det om igen och man har skaffat sig de där såren, de där perioderna och de där situationerna man inte ville ha, de där som kändes så inihelvetejävla onödiga. Tiden läker alla sår sägs det eller så är det bara så att man lär sig leva med dem, som hon sa i sitt sommarprat, ni vet hon som är gift med Jan Malmsjö.

I en sådan där period har jag varit i ett tag nu, men jag tror att jag är på väg därifrån.

Bilden kommer härifrån. 

En kräftskiva i ett båthus

Jag tänkte ta en liten paus i mitt stressande med skolan, Rom-planering och operajobb och visa hur det såg ut på kräftskivan mina föräldrar hade i världens finaste båthus.

Vi åt massor med kräftor, som man sig bör på en kräftskiva.





Jag hade pyntat med nyponkvistar.

Pappa hade med sig de finaste ljusslingorna.

Här satt vi, precis på stranden, nästan i havet. Så himla, himla fint att jag dog lite.



Jag hade gjort mjukost. En med vitlök och basilika och en naturell rullad i svartpeppar.

Om exakt en vecka

Om exakt en vecka är jag i Rom.

Chess på svenska

Premiären fick stående ovationer och jag har hittat en ny idol. Philip Jalmelid, som spelar Anatolij, sjunger så fantastiskt att jag ryser varje gång han sjunger I mitt hjärtas land. Jag tänker rekommendera alla att gå och se föreställningen, inte bara för hans skull, utan för att hela föreställningen faktiskt blivit väldigt fin. Ni ser ju själva. Bilderna kommer för övrigt härifrån.

Läs också recensionen i Dn.

Bland schackpjäser, kulturvårdsteori och premiärfestkläder

Den här veckan har varit den mest stressiga jag har haft på länge. Skolstart och premiärvecka. Det är en kombination på jag aldrig nånsin tänker underskatta igen. 

Imorgon är det äntligen premiär för Chess på svenska på Göteborgsoperan och jag tror minsann att det kommer bli ett fantastiskt kalas! Min premiäroutfit har jag dessutom gått och klurat på ett tag, men bilder på den visar jag en annan gång. Tills dess fortsätter jag att nynna Chess-låtar och plugga kulturvårdsteori. 

Elsa Billgren-pizza

Jag och mamma gjorde Elsa Billgrens björnbärspizza en dag. Receptet kan ni hitta här! Som tips tycker jag att man kan tillägga flytande honung som extra finish på slutet.

En stockholmsresa

Jag lånade Johanna N:s regnkappa och kände mig tjusig trots ösregnet.










På Waldermas udde hittade jag en and som ville bli fotograferad.



I onsdags åkte jag och Marcus till Stockholm. Att vi åkte ihop, trots att vi inte är tillsammans längre, kan ju kanske vara en aning märkligt i mångas ögon, men vi tyckte att det var en bra idé. Vi lånade Annas lägenhet som låg i ett gulligt villaområde i Älvsjö och därifrån åkte vi på små äventyr. Vi gick på stan, tog spårvagnen till Waldermas udde, var på Vasamuseet, hängde på det konstiga shoppingcentrat Heron city, vandrade runt i Stockholms slott, träffade skojiga människor och så såg vi ju Coldplay. Det blev en riktigt fin liten semester.

Coldplay 30 augusti

Det var en konsert med massor av vackert konfetti, stora bildskärmar, roliga ljuseffekter, 12 följespottar och fin, fin, fin musik.