Studentmottagningar & sommarvärme

Sommaren är snart här! Skolan är snart slut, värmen har äntligen kommit till Göteborg och i veckan har jag varit på två studentmottagningar. Igår var jag hos Daniela och idag hos Sofia Kleist. Så himla fint.

Imorgon tänker jag dessutom gå barbent till skolan. Bara en sådan sak.

Det är nåt i dina ögon Slår gnistor, glittrar till

På västsidan på Rörö håller de på att restaurera den ursprungliga floran och därmed faunan. Är inte så väldans insatt i hur det går till, men de ska ha islandshästar och får som går runt och betar och håller växterna i schack. Nästa gång jag kommer dit hoppas jag att jag får klappa på snälla och lugna djur. Längtar! 

Vi är inte sådana som i slutet får varandra

En dag i förrförra veckan låg ett paket på min dörrmatta. Paketet var skickat av Jonnas mamma Anna och innehöll boken Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg. Anna läser en väldigt massa böcker vilka hon bland annat skriver om på sin blogg och dagarna går... . Om denna boken skrev hon såhär:

Cassiopeja har flyttat från småstaden till storstaden för att studera juridik och hon är alldeles säker på att sån't tjafs som romantik och evig kärlek. Det är inte för henne. Så drabbas hon av Casper, hon faller handlöst och han blir den himlakropp hon graviterar runt. I en elliptisk bana cirklar hon runt, runt och snart spelar inget annat än Casper längre någon roll. Nu kan du få mig så lätt! 

Omtumlande, humoristisk och fylld med underbara kommentarer om kärlekens vara eller inte vara. Jag har i min hand Vi är inte sådana som i slutet får varandra, en härlig debutroman av Katarina Sandberg. Hon är en tjugoårig tjej som har skapat en jämnårig huvudperson i Cassiopeja som jag bara tokgillar. Hon har en charm och en direkthet som är oemotståndlig! Önskar att den här boken blir läst av många, många både unga och gamla. Den har något att säga oss om den där bilden av kärleken, bilden som har så många dimensioner trots att den till förstone verkar ganska platt. Jag är impad! 

Textraden som bildar titeln på den här härliga romanen är hämtad ur en grymt bra ballad, egentligen skulle väl en upptempolåt passa mycket bättre som soundtrack till den här texten. Den virvlar på i bästa håkanstil och till synes naivt och okomplicerat bjuder den oss härlig underhållning. Väljer en håkanversion från Mejeriet, Lund speciellt tillägnad min egen juridikstudent tillika en gång i tiden håkanfantast.

Jag blev så himla glad för boken, tror minsann att den kommer vara fantastisk. 

Vårtecken

Träden blommar och jag hänger ut från min franska balkong, sträcker ut armarna i solen och ler för mig själv. Tänk att det faktiskt blev vår tillslut.

Mitt bästa tecken på att det börjar närma sig sommarlov är opretentiösa utomhus-loppisar. Vanligtvis vid den här tiden brukar scoutkåren i Örgryte (?) anordna en sådan på Böskolans skolgård, men tydligen inte i år. Men Högsbo levererade en fyndvänlig och trevlig liten loppis på fotbollsplanen bakom, den numera, rivna Högsboskolan. Där gjorde jag minsann flera superklipp!

Och Singoalla tror att, om himlen finns är jag förlorad Men känn ingen sorg för mig Göteborg

Fyra dagar på Rörö

I fyra hela dagar befinner jag mig på min bästa plats i världen. På Rörö målar jag en pinnstol ljusblå, slipar och lackar bordsskivan till mitt soffbord, hjälper pappa att sjösätta segelbåten, fotograferar, bakar, fikar, pluggar och går barfota i trädgården. 

Det ekar över alla taken. Ja, det är kö från gatan upp till hallen

Lundresan proppades full med studenthäng och bästismys. Vi pluggade, bakade, spelade kubb, hängde på en bar, solade i Botaniska trädgården, pratade om livet, tittade på Sex and the City och firade valborg. Som man sig bör när man är i Lund. 

Valborgsmässoafton startade får vår del i stadsparken kl 8.30. Tillsammans med delar av Jonnas klass (och 25 000 andra) åt vi picknick, drack rosévin och pratade en hel del om Göteborg. Dagen fortsatte  sedan med sov- och klädbytarpaus, korridorsfest, dans på nationsfest och avslutades med en vinglig cykeltur hem.

Dagen efter åkte jag hem och önskade att Jonna satt i sätet bredvid mig. 

En fredagskväll

Min fredagskväll var så maxad som den kunde bli. Den startade med grillning tillsammans med delar av klassen och fortsatte med häng hemma hos Lisa, sång på kareokebar och vidare med tjusig shot-drickning och dans på Yaki-da. När klockan blev fyra och Yaki-da stängde bestämde vi oss, av någon anledning, för att kvällen inte var slut än. Jag, Lisa och Erik hoppade på en spårvagn mot Sandarna. På hållplatsen upptäckte jag att Älvsborgsbrons fäste inte var långt borta. Jag lyckades övertala de andra att följa med mig upp. Till halva i alla fall. 

Bilderna lyckas inte riktigt återge hur fantastisk det var där uppe på bron. Hur fint det var att se staden vakna från platsen så många samtal handlat om under min tonårstid. Men det var fantastiskt.

När vi kommit ner från bron gick vi hem till Erik, lagade spaghetti med tomatsås och lyssnade på Håkan Hellström. Klockan åtta var jag hemma hos mig igen.   

Villa Soltorpet

Brödrarummets takkupol.

Vattenutkastare utformad som en delfin på den norra fasaden.

Källarytterdörren med smidesdekoration. 

Min bebyggelsehistoriska uppsats är inskickad och klar. I flera veckor har jag letat i arkiv, läst böcker, redigerat bilder och skrivit, skrivit, skrivit. 40 sidor och uppsatsen skickades  in. 

Villan jag har skrivit om är ett byggnadsminne i närheten av Örgryte nya kyrka. Villa Soltorpet, som villan heter, uppfördes år 1903 av skeppsredaren Werner Lundqvist. Fram till år 1959 var den i familjen Lundqvist ägo. År 1905 instiftade Werner Lundqvist ett ordenskap. Sällskapet kallade sig för Bröderna och sammanträdde vanligen i Brödrarummet på övervåningen i Villa Soltorpet. Bröderna trodde på det goda hantverket, vilket tydligt syns i villans utformning. Invändigt finns flertalet vägg- och takdekorationer utförda av konstnären Ole Kruse.