Men, jag vill ha dig.
Ingenting är svart och vitt längre. Ingenting är självklart. Allt är bara en enda grå röra. Det finns så många måsten, så många "gör inte så" och så många "du borde..". Vad är rätt nu? Vad ska jag göra för att få dig att förstå? Kanske kan jag inte göra något, kanske borde jag inte gråta, kanske borde jag le, kanske borde jag vara neutral. Allt är grått.
Jag ber ingen att förstå mig, jag ber ingen att tycka synd om mig. Jag skriver för att jag behöver få det ur mig. Jag kommer svika mig själv, mina löften. Jag kan inte vara ensam. Det är mitt problem. Har aldrig kunnat det. Klart att jag kan, men jag vågar inte. Jag vågar inte bli lämnad. Jag vågar inte inse att jag kan klara mig själv. Jag vill hänga upp mitt liv på någon annan. Jag vill dela mitt liv med dig. Håll ut, jag behöver dig. Snälla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar