Techno är rätt när det går fort

Och då menar jag fort. Fort som i när man åker bil. Fort som i att det inte är några andra på vägen, att det är svart ute och att musiken är på högsta volym. Det går fort. Det går fortare och till slut tar det stopp. Det tar slut. Jag andas ut. Jag öppnar dörren och går ut. Jag ser huset framför mig och vi ska dit. Vi ska in. 

In genom dörren, av med stövlar, benvärmare, jeansjackan (trots att det är alldeles för kallt), två halsdukar (varför ha en?) och tillslut en titt i hallspegeln. Hallspegel. 

Fåfänga. Eller kanske bara rent manipulerad av samhällsnormer? Kanske inte. 

Hallspegeln sitter bra. Jag kan gå upp på övervåningen och in på rummet. Jag kan möta leendet. Jag går närmre. Stannar. Jag memorerar varje ögonblick, jag lagrar varje bild. Jag samlar på mig minnen för att ha något att leva på, leva i. 

Klockan är 00.13, igår var den 01.13 och jag tänker tillbaka. Jag minns.

Det gick fort, fortare. Det tog inte slut. 

Vågorna bröts mot stranden, dropparna mot taket och jag samlade på mig minnen. 

och jag blir verkligen så glad

Beckman säger: (23.27.55)

Och jag älskar dig.

En ny tanke dök upp

Jag funderar en del. På rätt mycket. 

Någon gång gick tanken: De bloggar som alla läser, eller som har flest läsare är ju de bloggar som har ytligast innehåll. Frågan är då: Orkar människor inte engagera sig i andra? Kanske stämmer frågan i sin formulering. Kansk

e är det så att människor bara vill veta hur dagens outfit såg ut. 

En annan tanke som slog mig var att jag borde göra allt jag borde göra. En annan tanke var att F skulle kunna hinna till Göteborg och tillbaka innan det skulle bli allt försent. Allting är ju dock relativt. 

Idag gjorde jag & johanna pannkakor. Och pratade. Och skrattade. Och försökte vara duktiga. Och vi gjorde en låtlista. Inte bara en vanlig låtlista, utan LÅTLISTAN. Den har allt.

Jag älskar kärleksförklaringar har jag kommit på (en ny tanke) och vill därför tillägna en till Johanna Kleist: Jag älskar dig och jag är så otroligt glad för att vi hamnade bredvid varann den där första dagen i skolan.

Jag ligger efter när det gäller att se på mina serier. Så detta ska jag ta tag i.

I Falkenberg

Senaste inlägget jag skrev var när jag satt på Condecco med Johanna & Alva. Det fungerade inte att skriva på min iPhone. Nu hänger jag i Falkenberg och jag, Frans och Charlie är fulla och är allmänt underbara. Vad underbart liksom. Chill på det. Jag saknar er. PUSS

Farmor är på sjukhuset.

Pappas tårar rinner, men han inte vill att någon ska se.

Farmor ger snart upp där hon ligger med slangar i armarna.

Jag gick ut från rummet där de pratades om ordet.

Om döden.

Jag gick.

Jag ville inte höra, ville inte förstå.

Jag fick en kram och allting brast.

Plötsligt såg pappa så gammal ut.

Farmor tog min hand när hon såg mina tårar.

Jag tänkte på orden hon sagt:

Du är som en vind från livet.

Hon sa: Jag försvinner inte.

Tårarna gav kraft.

En vilja.

Älskling, vi ska alla en gång dö.

21.22

Jag glömde berätta om den nya Monki. Provrummen är något för sig och jag skulle vilja påstå att de är grymt koola. Man liksom ser sig själv som flera stycken och det är en stjärnhimmel i taket. NÄSTAN. Bilder blev dåliga. Se själva. Rekommenderas. 

Jonna ska stå i novemberhav och hon ska få hur många koppar te som helst för att hon går med på alla mina idéer.

Och Johanna är alltid där. Kärlek mina vänner, Kärlek.

En regnig fredag

Jag har gett upp det här med att beskriva alla mina dagar. Jag har liksom väntat på att skrivsuget ska ta fart och det gjorde det idag, när jag insåg att jag varken skriver eller bilddagbok-ar. Och att idag var/är en lustig dag. Idag, i kväll har jag och Fransmannen varit tillsammans i en vecka. SKÅL säger vi då. 

I vilket fall började dagen med 40 minuters matte, vilket var rätt chill, då jag konstaterade att min käre mattelärare kanske inte är medveten om att min iPhone inte är en telefon. Man vet aldrig. Jag & Johanna konstaterade en, en gång att vi absolut ska "starta" en ungdomsmottagning, och detta ska vara vårt projektarbete nästa år. Dagen fortsatte med en religions lektion, blabla, och sen ut i regnet! Vi mötte syster Sofia och sprang runt i varma Nordstan. Inte okej, men det var okej ändå, eftersom Johanna & Sofia var där liksom. En kvart för tidigt möter vi en blöt Jonna som påstår att allt är prickigt (vilket beror på att det är regn på hennes glasögon, men detta är inget hon talar om). Vi lämnar systrarna och springer till Kompassen. Efter några affärsbesök och en stund utanför JC får vi dagens tankeställare:

Alla ingångar till affärerna ändrar färg. Finns det något samband?

Vi kommer inte fram till något och börjar istället diskutera ett av mina fotoprojekt. Jonna agerar modell. Det kommer bli finast. På måndag ska mina bilder synas på Gymnasiemässan. Det är nice. 

ses!