Pappas tårar rinner, men han inte vill att någon ska se.
Farmor ger snart upp där hon ligger med slangar i armarna.
Jag gick ut från rummet där de pratades om ordet.
Om döden.
Jag gick.
Jag ville inte höra, ville inte förstå.
Jag fick en kram och allting brast.
Plötsligt såg pappa så gammal ut.
Farmor tog min hand när hon såg mina tårar.
Jag tänkte på orden hon sagt:
Du är som en vind från livet.
Hon sa: Jag försvinner inte.
Tårarna gav kraft.
En vilja.
Älskling, vi ska alla en gång dö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar