Julstressen har lagt sig

Julklappar. Prov. Inlämningar. Julklappar.

Hjärnan är uppe i varv och hjärtat slår ibland dubbla slag. Julen är för stressig, vilket är nackdelen med den. Och faktiskt nästan den enda. Jo! Den andra är att jag fryser så sjukt mycket om fötterna. 

Jag har några julklappar klara. Inte färdiga, men uttänkta. Jag är långt ifrån nöjd. Förra fredagen var jag&Johanna på IKEA och kände oss som riktiga Svenssons. Fastän vi båda har utländska efternamn. Ikea byggde om och typ allt vi ville köpa var borta. Vi hade roligt iaf. 

fem

Jagärkäridig

Alltid dessa dagar

Det är för varmt på tåget. Det är för trångt. Jag blir rastlös. 

17.06 ska tåget vara framme, jag tror det är tidigt. Jag går, försöker låtsas som att jag inte letar, att jag inte söker med blicken efter honom. Jag hör konduktören vissla, jag vänder mig om. Jag tittar, ler, låtsas att jag har läget under kontroll. Jag ser honom och jag låtsas som att jag visste att han stod där, att jag hade vetat det hela tiden. 

Radioreklam är något av det värsta som finns. Speciellt i Halland. Om kakel.

Han viskar i mitt öra "jag har längtat efter dig" och jag ler. Jag ler för att när jag hör Jocke sjunga Är du lycklig nu?, så kan jag svara ja. Jag är lycklig. Jag har allt jag nånsin drömt om. Tror jag. Vad är lycka? 

Jag orkar inte tänka. Jag orkar inte fundera. Han sa "det kommer alltid tillbaks." Kanske kan man inte springa från sig själv, men ändå vill jag försvinna. Inte försvinna på det där sättet, ni vet, när man försvinner och ingen vet var du är, vad du gör. 

Jag vill försvinna. Jag vill ta alla jag tycker om med mig, någon annanstans, för att se hur livet är där, för att pröva något nytt. Någon annanstans i världen. 

Vad tror ni om att packa era väskor?

En ny mac förändrar livet

Dagen idag slutar tidigt som bara den, men jag och johanna äter duktigt i bamba. Kebabröra med pasta och prat. Prat om livets små lurigheter och problem. Och faktiskt, inte för att vara sådan, så skulle jag vilja påstå att allting plötsligt blev lite lurigt, trots att jag är glad. Och lycklig. Varför kan man inte ha allting? 

En ny tanke dök upp när Johanna berömde mig för att jag orkar. Jag insåg att jag faktiskt orkar. Jag hade kunnat gå. Jag hade kunnat låtsats att hon inte finns. Att den delen av mig själv inte finns. För visst kan man se sig själv i sina vänner. De blir som en spegelbild, eller kanske som ett bollplank. Om ni förstår hur jag menar. Men jag kommer aldrig bli som dem som går. Jag kan inte gå. Inte från henne. Jag älskar.

I vilket fall har jag hittat en ny låt. Du behöver aldrig mer vara rädd med Lasse Lindh och jag fick tårar i ögonen när jag insåg att den är så mycket mig. Och så mycket Frans. Och nu har vi väl några låtar. Jag älskar det här med texter. Jag undrar var det kommer ifrån, egentligen. 

Frans ringer mig och frågar mig hur man installerar msn. Hans nya dator har kommit och vi tog vår relation in i 2000-talet. (Trots att jag redan varit där ett tag) och började med Skype. Mac is the shit. Verkligen.

Frans: http://artists.letssingit.com/lasse-lindh-lyrics-du-behover-aldrig-mer-vara-radd-nmcm4f2

Vår andra första månadsdag

Det har gått som en dans och jag tappade nästan min balans när du gav mig en del av vår romans.

Jag.är.som.Du

Sover faktiskt i natt. Andas faktiskt lugnt. Känner att allt är perfekt. Vi kom hem vid 3. 

Hade längst ögonfransar. "Stöter du på min tjej?" 

Jag och Johanna var som vanligt roligast. Och värst. Vi hade trevligt i ett badkar. Det var trevligt. Och vi spelade Charlies ölspel, fast ingen drack öl. Eller jo. Det var tråkigt och vi gick. Åkte till Mackan (trots att jag hatar smeknamn). Jag bjöd alla på kanelbullar. Det var gott. Jag och Jonna kände oss som horor där vi stod i porten och väntade på resten. 2 killar ville ta kort på mig och alla andra log. Marcus och jag diskuterade iPhonen, kom fram till att de som inte har den tycker inte om den, och de som har den, älskar den. Avundsjuka?

Vi gick, lämnade vampyren på vägen och promenerade till hållplatsen. Frös. Kom hem. Värme.

Tittar på bilar. På lägenheter. 

Han åkte hem. För tidigt. Som vanligt.

Och allt känns så tomt. Verkligheten blev så påtaglig. Jag låtsas att jag är kvar.