Det är för varmt på tåget. Det är för trångt. Jag blir rastlös.
17.06 ska tåget vara framme, jag tror det är tidigt. Jag går, försöker låtsas som att jag inte letar, att jag inte söker med blicken efter honom. Jag hör konduktören vissla, jag vänder mig om. Jag tittar, ler, låtsas att jag har läget under kontroll. Jag ser honom och jag låtsas som att jag visste att han stod där, att jag hade vetat det hela tiden.
Radioreklam är något av det värsta som finns. Speciellt i Halland. Om kakel.
Han viskar i mitt öra "jag har längtat efter dig" och jag ler. Jag ler för att när jag hör Jocke sjunga Är du lycklig nu?, så kan jag svara ja. Jag är lycklig. Jag har allt jag nånsin drömt om. Tror jag. Vad är lycka?
Jag orkar inte tänka. Jag orkar inte fundera. Han sa "det kommer alltid tillbaks." Kanske kan man inte springa från sig själv, men ändå vill jag försvinna. Inte försvinna på det där sättet, ni vet, när man försvinner och ingen vet var du är, vad du gör.
Jag vill försvinna. Jag vill ta alla jag tycker om med mig, någon annanstans, för att se hur livet är där, för att pröva något nytt. Någon annanstans i världen.
Vad tror ni om att packa era väskor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar