Beroende

Idag har det uppdagats att jag är nässpraysberoende.

Jag menar något måste man ju vara beroende av och detta är faktiskt riktigt jobbigt vill jag lova. Jag var nämligen hos doktorn idag och Johanna fick vara med som moraliskt stöd. Doktorn tyckte att jag skulle gå till en sjukgymnast för att få bra hållning eftersom min rygg är sned.

Och inte nog med det! Jag brände mig på locket till en stekpanna idag, så imorgon kommer jag säkert ha jätte-blåsan.

Jag förstår inte hur jag lyckas.

P

jag kan se

Det är nu dags att börja med projektarbetet. Jag tänker inte skriva vår idé, eftersom jag har en känsla av att någon i cyberrymden kommer sno den. I vilket fall gick jag idag upp ovanligt tidigt för att jag & Johanna, likt alla andra, för att få träffa vår PA-handledare (som det så fint heter). För en gångs skull trodde jag att skolan skulle ha koll på läget, men inte heller idag fungerade det. Vi var på skolan 8.30 och vår handledare skulle vara komma 13.00. Tror någon att vi hade lust att stanna? Antagligen inte.

Nog om det.

Jag har klippt min lugg. Jag kan äntligen se igen.

Liseberg.

Det var fredag och det var Håkan. Jag vill påstå att detta var nog den bästa konserten nånsin, med honom. Jag insåg att jag inte lyssnat i mina hörlurar på ett tag, och jag vill tro att detta fick konserten att bli ännu bättre. Jag hade liksom glömt hur bra det låter. Göteborg är som mest älskvärt under en konsert med Håkan Hellström på Liseberg. Man upptäcker sin hemstad på nytt när man hör Känn ingen sorg för mig i Göteborg. För visst fan är det så. Vi ska väl ändå vara de goaste i landet?

Tillsammans med vårt (nu bekräftat av Moa att vi faktiskt har ett) gäng stod vi någonstans efter det andra staketet. Bredvid några av oss befann sig ett mycket obehagligt gäng, men tack vare Andreas som fick agera mur mot dem slapp jag nudda dem.

Söndag blev jag och Oscar vänner igen och vi plockade svamp med mina päron. Detta frambringade flera barndomsminnen och jag trivdes. Dock vann jag inte över pappa i antalet svampar.

Dagen-före-kläder

Jag är så trött. Det är helt otroligt, när jag ändå inte har gjort något.

Igår var hela min familj (känns konstigt att skriva, då vi bara är tre) hemma hos Oscars och åt middag. Till en början kändes det verkligen jättekonstigt att sitta finklädd i deras soffa med mina föräldrar mittemot. Men det blev bra och trevligt.

Efter en del bråk och funderingar bestämde jag mig för att sova över, vilket betydde att jag fick ha samma kläder idag som igår. Eftersom idag bestämdes det äntligen att jag & John skulle träffa Gustaf som snart lämnar vårt land och flyttar till London.

Knästrumpor som ständigt åker ner är inte roligt.

090909

Jag var ju nästan tvungen att skriva idag. Detta speciella datum.

Idag har inte mycket spännande hänt, jag har mest konstaterat att jag borde vara ett vandrande strålningsobjekt. Man borde kanske akta sig för mig, med tanke på hur mycket jag har röntgas.

Igår håvade vi plankton. Det var jätteäckligt och de flesta i klassen bestämde sig för att aldrig bada igen. Vår lärare hävdade dock att det är dessa små äckliga kryp som är grunden till ekosystemet i dammen. Usch tänkte jag och tittade bort när Malin fångade en trollsländelarv.

I helgen var det kräftskiva och som vanligt fotade jag inte, men det gjorde minsann Johanna. Självklart snodde jag en bilder.

För övrigt är växtplankton jättefina.

Längesen vi sågs

Det var längesen jag skrev.

Skolan rullar på och jag har startat en ny blogg. , fast jag vet inte vad jag tycker om den. Det känns liksom ansträngande.

Idag har vi haft klassens dag i Slottsskogen. Som väntat blev det inte mycket av att vara med klassen, men vi fick låna vår lärare Karins son, så vi var barnvakter. Barnvakter som tittade på sälarna, försökte oss på kent, high five och titut. Det gick inge vidare.

Pappa är borta och jag har själv suttit och tittat på Skräckministeriet, vilket var oväntat läskigt. Jag var tvungen att smsa mamma faktiskt.