14.08

Den här låten går på repeat på min iPhone. Regina Spektor, Eet.

11.03

Jag fick i uppdrag av mamma att äta upp alla hallon i kylen. Hällde på fil och vips, världens bästa frukost i en gigantisk skål!

Jag ber om ursäkt för mitt ostädade rum, men åh vad mysigt det är att sitta här, äta frukost i sängen och titta ut på kastanjeträdet utanför mitt fönstrer. Nu ska jag snart åka och träffa Jonna.

9.34

Jag vaknade alldeles för tidigt idag. Jag satte klockan på 10, men ändå vaknar jag innan 9. Så nu sitter jag i min Spice girls- tröja i sängen och leker med det nya iPhoto. Dock insåg jag efter ca 5 minuter att jag har inte Photoshop på den här datorn än. Jag trodde faktiskt inte att jag var beroende av det programmet, men nu har jag insett motsatsen. Frågan är bara om jag ska ringa Marcus eller pappa om detta problem.
Igår var det sista föreställningen av Mästersångarna på Operan och jag jobbade bara under halva, vilken nog var bra för min hals och mitt huvud. Jag är sjuk efter studenten som så många andra. Men som sagt, det var det verkligen värt.
Idag ska jag ner till stan och fixa lite grejer, träffa Jonna, åka till Marcus skola och äta glass, han ska fixa Spore åt mig och sen ska vi ha filmkväll. Kameran ska med.

best friends

If you wanna be my lover, you gotta get with my friends,
Make it last forever friendship never ends.

Student 28 maj 2010

Torsdag 22.09 ringer Johanna och vill kontrollera att hon har läget under kontroll. Vi checkade av sådant som regnponchos, mackor, jordgubbar, champagne, väska, kamera och en hel del därtill. Jag säger "Imorgon tar vi studenten." och vi lägger på, leendes.

Jag sätter klockan på 05.00 och får svårt att sova. När klockan ringer på morgonen ler jag. Jag smyger upp ur sängen och gör mig i ordning. Mamma kommer upp och hon följer mig till spårvagnen. Halvvägs till hållplatsen börjar jag titta i min påse för att se att jag har med mig allt till champagnefrukosten. Det har jag självklart inte, så mamma får springa hem. När vagnen kommer har mamma hunnit komma tillbaka och till och med tagit kort på mig. Jag pappa komma springandes och han skriker "Skulle du inte ha med dig en vattenflaska?!". Både jag och mamma brister ut i skratt och säger nej i kör.

06.50 är jag på Prinsgatan. Nästan alla i klassen sitter vitklädda hemma hos Inka och dricker champagne, äter jordgubbar och frukost. Jag som har lånat mammas lilla rosa kamera tar kort på allt. Har man en kompaktkamera är det som gäller. Vi tar bussen 08.06 för att träffa våra studiehandledare, Karin och Thomas i sal 305. På skolgården är det sol och stämningen skvallrar om att något speciellt ska hända just idag.

Karin hade arrangerat en liten lek och mitt lag vann överlägset, trots att det blev riktigt pinsamt när jag och Alva inte kunde sjunga en Kentlåt. Klassamlingen följdes av fotografering utanför portarna. Johannas naglar var blåa av kyla, men inte kunde vi ha jackor på oss för det.

Det blev dags för mösspåtagning i trapphuset och när jag tänker på det såhär i efterhand är det en helt underbar tradition skolan har. Vi fick på oss mössorna, det pirrade magen och jag kunde inte sluta le. Verksamhetschefen ropade i megafonen att det var dags för lunch. Vi begav oss mot bamba med resten av alla treor. Dagen till ära fick vi gå in finingången, vilket innebar att vi fick gå in genom det riktiga trapphuset. Maten var ingen höjdare, men personalen hade dukat och gjort så fint att det inte gjorde något.

Jag och Johanna gick mot skolan och fick se vårt flak. Bara det kändes overkligt. Det var dags för samling i aulan och vi gick in. I klassisk Schillerska-anda började avslutningen med en liten kortfilm. Därefter sjöng kören We are the champions och alla sjöng med. Det var då det började kännas. Det var då jag insåg att nu är det sista gången jag sitter här inne, med de här människorna. Det kändes sorgligt samtidigt som jag längtade så mycket att få springa ut genom skolans röda portar. We'll keep on fighting till the end. Flaggor bars in till pampig musik och jag fick tårar i ögonen. Ni vet sådär som kan få när man är lycklig. Eller ja, ni vet, känslan som bara skolavslutningar åstadkommer.

Vi gick tillbaka till sal 305, skrev i varandras mössor, Karin höll tal och vi tog tiden. Det klarade sig under fem minuters- gränsen med en marginal på 2 sekunder. Jag som alltid gråter när människor håller tal lyckades låta bli. Vi gav Thomas och Karin presenter och det delades ut stipendier till fem stycken i klassen och jag var en av dem. När jag skriver det här pirrar det i magen, för det pirrade så mycket då och det känns lite som jag upplever allting igen nu när jag skriver.

Det blev nu dags för utspring. Några tvåor spelade Sommartider tillsammans med en musiklärare i trapphuset och stämningen var helt otrolig, helt magisk. Jag, Alva och Johanna letade efter våra föräldrar i vimlet utanför genom fönstren, men hittade ingen av dem. Vi konstaterade att det skulle nog ordna sig.

Vi skulle springa ut som 9:onde klass. Näst sist. Det pirrade i hela kroppen. Vår tur kom och hela klassen bestämde sig för att vi skulle springa ut, trots tidigare idéer om att gå. Jag höll Johannas hand och vi sprang ut genom en av de röda portarna. Vi dansade Riversidedansen och jag gapskrattade. Det kändes så overkligt, fruktansvärt roligt, men fruktansvärt overkligt. Vi hoppade skrikandes av rampen vi stått på och Urban sa att vi var bäst av alla på utspringet. Banden klipptes och vi var fria. Johanna skrek åt mig att inte springa iväg från henne så vi höll ihop. Så som vi alltid har gjort. Vi hittade pappa hållandes i min skylt och där var även Johannas familj. Pelle, Christina, Marcus, Jonna, Johanna, Linnéa, Sofia, mamma och pappa var där. Johannas mamma Carina gav mig världens finaste Pandora-berlock och jag fick massor av blommor och till och med en salami runt halsen. Fredrica kom fram till mig och gav mig en kram. Jag måste ha sett helt galen ut, men kort skulle det tas i vilket fall. Regnet började välla ner och det blev dags att packa upp familjen Kleist regnponchos. Det spelade faktiskt ingen roll att jag och Johanna såg otroligt roliga ut.

Vi klättrade upp på flaket, musiken kopplades in och vi började rulla iväg. Små barn vinkade till oss genom fönstren och de höll upp ett papper där de hade skrivit "Ni är bäst!". Fy fasen vad roligt det är att åka flak. Vi skrek, dansade, sjöng och skrattade. Jag ville inte att det skulle ta slut och jag blev livrädd varje gång jag trodde att chauffören skulle svänga in på Vasagatan. Det tog slut på Götaplatsen och jag kramade Johanna hejdå och sprang till spårvagnen.

Mamma och pappa hade gjort det jättefint hemma. Pelle och Christina kom som de första gästerna och pappa serverade dem bål. Efter dem började alla ramla in. Familjen Neikter och Daniel kom ner. Jonna, Anna, Sofia, Hanna, Irene, Sofia, Tommy, Theo, Rikard och Marcus ramlade in genom dörren. Jag sprang runt hela tiden. Lite senare kom moster Ewa, Tommy, moster Anne, Lars, Patrik, Anne, Annika (+ Romeo), Emilie, Simon, Ylva, Margaretha, Ingemar och Lena. Pelle och Christina gick en sväng till farmor och kom tillbaka senare på kvällen. Vi åt min ihopkomponerade buffé och jag blev fotograferad. Ulla kikade förbi och Daniel stannade kvar utan Johanna. Jag är jätteglad att alla kom förbi och ville dela min dag tillsammans med mig. Jag har fått så mycket fina presenter och Marcus konstaterade i morse att jag har fått mer än jag hade kunnat önska mig. Det är dagar som igår man inser att man inte är ensam. Ewa och Tommy gav mig en liten skyddsängel i form av en Pandoraberlock och sa att jag alltid får ringa dem om jag behöver dem.

Klockan började närma sig 22 och jag bytte om. Jag, Marcus och Emilie tog spårvagnen till Valand. Därifrån gick jag och Marcus hem till honom och Emilie gick till sin skola. Hos Marcus öppnade vi mousserande vin och jag försökte övertala hans lillebror att köpa lakrits åt mig. Jonna dök upp efter typ 5 telefonsamtal. Likaså gjorde Johanna, Johanna, Andreas och Elin.

Vi lämnade Marcus som skulle ägna kvällen/natten åt att plugga för att gå till Storan. Vi fick på oss våra inträdesarmband och vi dansade tills klockan blev två. Vi gick ut i natten och Andreas, Johanna och Elin gick till Mc'donalds och resten av oss började vandringen till Marcus för att sedan gå vidare hem till Jonna. På vägen hittade vi David.

Jag ringde på Marcus halv tre, så jag antar att hela lägenheten vaknade. Om de nu sov. I huset Marcus bor har de en otroligt läskig hiss och nu fick jag det verkligen bekräftat. Man ska hellre gå. Dock var upplevelsen riktigt rolig. Jag, Jonna, Johanna och David hoppade in i hissen och vi skulle börja vår färd nedåt. Dock kom vi aldrig hela vägen ner, vi fastnade mellan två våningar någonstans. Jonnas förslag var att vi skulle ringa Marcus, som hade gått ner, som skulle öppna dörren utifrån så att vi skulle kunna klättra ut. Jag vägrade och vi gapskrattade allihopa. Tillslut lyckades vi åka upp igen och då slängde vi oss ut ur hissen och gick ner. Marcus skrattade gott åt oss när vi väl lyckats komma ner.

Vi gick hem till Jonna för en lugn efterfest. Johanna och Andreas dök upp efter en stund och det var riktigt mysigt. När klockan närmade sig halv fem började jag och Marcus fundera på om vi borde gå hem. Spårvagnen skulle inte gå förrän 6 någonting och tills dess orkade vi inte vänta.

Utomhus var det ljust och fåglarna kvittrade. Tillsammans gick vi hem till mig och vi gick igenom den lilla kyrkogården. Med hans arm runt mig gick jag leendes hela vägen hem.

När jag sedan kröp ner i sängen hade han dragit ner min gardin så hela rummet skimrade i rött.

Den här dagen är den bästa dagen i mitt liv. Tack alla ni som var med mig. Ni är bäst i världen.

Student

Studentdagen var helt underbart bäst. Allt gick rätt och allt var helt otroligt fint och roligt. Jag har fått så mycket presenter att det är galet och jag är så himla glad för alla som gjorde dagen så underbart fin för mig. Jag har inte riktigt ord än att beskriva dagen med. Kanske får jag köra på det uttrycket "en bild säger mer än 1000 ord." Men det tar vi senare. Nu ska jag fortsätta leka med min nya MacBook Pro som jag fick av snälla pappa.

18.03

IMORGON TAR VI STUDENTEN!

Onsdag. LMs bal och 2 dagar till studenten.

Jag förbereder inför studenten. Jag och Johanna fixade små ärenden under förmiddagen och efter en snabb lunch köpte jag ett par trosor och en bh som passar superbra till studentklänningen. Jag såg studenter åka förbi på stan och de såg otroligt löjliga ut. Hoppas verkligen inte vi gör det. Dessutom hoppas jag att vi ens får någon musik på flaket. Jag åkte ner till Operan för att titta på Jonna och alla LM-treor innan de skulle hoppa på bussarna till Marstrand. På spårvagnen på väg till stan pirrade det i hela kroppen. Om två dagar tar jag studenten. Alla LMare var hur fina som helst och jag tog massor av bilder på Jonna. Gud vad jag längtar tillbaks till vår bal. Titta bara hur fina alla är. Världens finaste Jonna. Jonna & Anton Sarah & Johanna

Att göra en sidenblomma

1. Beroende på hur stor man vill att blomman ska bli väljer man ett smalare/bredare band. Innan du börjar måste du klippa sidenbandet så att det blir 0,5 m långt.

2. Vik bandet på längden.

3. Sy en rynktråd (dubbel tråd) med långa stygn.
4. Dra i båda ändarna av tråden så att bandet snurrar ihop sig.

5. Vik in ändarna på bandet och fäst så att det inte blir några fula kanter.

6. Sy sedan ihop blomman så som du vill ha den.
7. Klar!

21.01

Vardagsrummet är fyllt med bord, matsalsbordet står i köket, soffan i mamma och pappas sovrum och fåtöljen i pappas arbetsrum. Mamma och pappa tror att de lyckas bra med att försöka gömma och dölja saker för mig. Det går faktiskt jättedåligt, men jag ska vara duktig och låtsas som jag inte vet någonting.

Det börjar närma sig studenten och jag vill inte alls ha matteprov imorgon. Jag vill vara utomhus, fotografera, grilla och mysa. Nu har vi bakat tårtor. Imorgon ska vi göra banderoller och jag är orolig för att det kommer sluta med att det står något på dem som jag inte alls vill.

20-22

Min helg i bilder.

Fredag.

Lördag.
Johanna fyllde 19 och det firades utomhus med middag, kubb och skratt.

sommardag

Jag vaknade alldeles för tidigt idag, klockan ringde och jag fick ont i huvudet. Jag låg kvar, lade mig nära. Vi lyckades få god tid på oss till spårvagnen och jag konstaterade att solglasögon hade behövts. Skoldagen blev kort och Johanna följde med mig hem. Vi lagade världens färggladaste pasta och skrattade så mycket att vi vek oss dubbla. Johanna åkte iväg till jobbet och jag gick upp till vinden för att hämta 11 klänningar, 3 kjolar och 5 jackor. Johanna N ringde på och Jonna smsade. Det blev matteplugg ute i gräset gräset. Idag har det varit sommar. Jag invigde till och med skorna Carina släpat hem åt mig från New York. Jag och Jonna köpte glass. Kan det bli bättre?

Tisdag.

Schillerskas bal 15 maj 2010

Balen var helt underbar och jag har aldrig känt mig så fin förut.

Vi träffade stora delar av klassen på Götaplatsen, tog kort. Vi gick ner till Valand tillsammans för

att gå in, få alkoholband och bli välkomnade av en fanfar.

Jag och Johanna sprang runt i princip hela kvällen. Vi dansade och skrek till Kom igen Lena!,

jag önskade Spice girls och vi antog oss uppdrag. Som vi kallar det.

Kvällen var helt enkelt underbar och jag är så glad för att jag var där med er.

Jag ler på nästan alla kort från den här kvällen, jag kunde inte sluta le.

10.49

Jag vaknade 8.30 och låg i sängen och fnissade för mig själv. Idag ska vi på bal. Det är helt galet och ska bli så roligt.

Efter att ha lyckats somna om och tagit en dusch har jag nu konstaterat att 1. Gud finns inte eller 2. Gud tycker inte om mig. Jag har under hela veckan haft en liten envägskommuikation med den så kallade Gud om att just idag kunde det väl låta bli att regna. Men nej, nu hör jag det. Regnet slår mot fönstren och jag vägrar att dra upp persiennerna. Jag har gett upp allt hopp om att Gud skulle finnas. Så det så.

21.24

Jag älskar ljuset i det här huset. Jag älskar den välbekanta lukten som känns så fort man öppnar dörren. Det här huset tänker jag behålla. Jag vet inte hur det är med mina kusiner, om de kommer vilja ha kvar det här huset när vi blir äldre, men jag vet att jag skulle aldrig låta det försvinna, huset jag delvis växte upp i.

Vi spanade på fiskmåsar, badade i ösregn, jag blev slängd i vattnet, vi spelade monopol, jag lärde mig blanda en kortlek. Jag älskade och älskar fortfarande somrarna på Rörö. Tiden på året då jag hade syskon. Nu är ingen här längre och jag sitter ensam vid matsalsbordet. Bredvid mig står ett helt underbart kakfat i två våningar. Jag älskar det här huset.

Fåglarna kvittrar utanför fönstret och jag tänker på mormor och morfar. Jag minns att jag pratade med mormor på avslutningen i åttan. Hon var död då, men jag pratade med henne ändå. Jag hade på mig en klänning som varit hennes och jag sa till henne, där jag satt i kyrkan tillsammans med resten av skolan, att jag hoppades att hon såg mig, att hennes klänning var jättefin och att jag saknade henne. Jag saknar dem ibland. Mormor, morfar och farfar.

Pappa springer runt och är hysterisk för båten och mamma syr. Det är precis som det ska vara, här på Rörö. Mitt absoluta favoritställe.

22.46

Idag har jag fått konstaterat sämre syn. Det var dock redan bekräftat av mig själv, men nu står det på papper. Dagens optiker var riktigt rolig och vi hann prata om massor av saker på väldigt kort tid. Jag hann åka till Pilbågsgatan, hälsa på optikern och åka tillbaka hem igen inom en halvtimme.

Idag har Jonna och delar ur hennes klass åkt till Prag. Jag packade lite tillsammans med henne, lånade ett par skor, kramade henne och sa hejdå. Jag saknar dig redan. På vägen dit hämtade jag min nya jacka.

Våren är här men ändå inte. Det är skitkallt, men jättefint. Jag gjorde ett tappert försök med att sitta ute och läsa naturkunskap, men det gick faktiskt inte alls bra. Jag fick gå in igen.

Plötsligt hör vi ett välbekant ljud och vi springer till balkongen. När luftballonger flyger över våra huvuden, ja, då är det inte långt kvar till sommaren.

23.40