21.24

Jag älskar ljuset i det här huset. Jag älskar den välbekanta lukten som känns så fort man öppnar dörren. Det här huset tänker jag behålla. Jag vet inte hur det är med mina kusiner, om de kommer vilja ha kvar det här huset när vi blir äldre, men jag vet att jag skulle aldrig låta det försvinna, huset jag delvis växte upp i.

Vi spanade på fiskmåsar, badade i ösregn, jag blev slängd i vattnet, vi spelade monopol, jag lärde mig blanda en kortlek. Jag älskade och älskar fortfarande somrarna på Rörö. Tiden på året då jag hade syskon. Nu är ingen här längre och jag sitter ensam vid matsalsbordet. Bredvid mig står ett helt underbart kakfat i två våningar. Jag älskar det här huset.

Fåglarna kvittrar utanför fönstret och jag tänker på mormor och morfar. Jag minns att jag pratade med mormor på avslutningen i åttan. Hon var död då, men jag pratade med henne ändå. Jag hade på mig en klänning som varit hennes och jag sa till henne, där jag satt i kyrkan tillsammans med resten av skolan, att jag hoppades att hon såg mig, att hennes klänning var jättefin och att jag saknade henne. Jag saknar dem ibland. Mormor, morfar och farfar.

Pappa springer runt och är hysterisk för båten och mamma syr. Det är precis som det ska vara, här på Rörö. Mitt absoluta favoritställe.