07

Bilden kommer från Rockfoto och är tagen på Peace and love.

Lördag 18.20 står jag och pappa i kön till Kent. Sofia, Tommy och Jonna dök upp en efter en och när det helt otroligt jobbiga förbandet gått av scenen, vi väntat alldeles för länge och vi redan hade blivit trötta i fötterna går absolut världens bästa band upp på scenen. Jag som varit skeptisk till den nya skivan, En plats i solen, och inte varit hysterisk innan konserten som jag brukar vara, insåg jag, precis som varje gång jag stått där i publikhavet med alla andra som bara älskar det här bandet, eller kanske bara Kärleken väntar att jo, Kent är verkligen det bästa bandet som finns.

Jocke säger "God afton Göteborg. Det känns som att komma hem." och jag håller med GP:s recensent Maria Petersson, det går inte att värja sig. Jag ler med hela kroppen och bara älskar att stå där tillsammans med den där tjejen bredvid mig som jag aldrig har sett förut, men hon kan varenda textrad i varje låt, jag älskar att se femtioåringen framför mig som är mer entusiastisk än alla andra och jag älskar att det blir som ett superbra party framför scenen. Kent är på bra humör, Jocke Berg berättar om låtarna och när alla håller upp sina händer för att forma hjärtan säger han att vi måste tänka på att de börjar bli gamla där uppe på scenen, de kanske får en hjärtinfarkt av för mycket kärlek. För det har han minsann hört att man kan få. Jag vill inte att konserten ska ta slut, jag vill att den ska fortsätta hela natten, trots att jag får sår på benen av mina gummistövlar. De spelar 747 och jag konstaterar att den låten är absolut Kents bästa nånsin. Det blir ett glitterregn och de går av scenen. Publiken ropar och klappar en gång till, de kommer tillbaks, spelar M och avslutar som alltid med Mannen i den vita hatten. Det smäller och jag tittar upp. De har fyrverkerier.

Konserten är slut, konserten är över, men jag är hur glad som helst för dagen är inte slut än. Pojkvännen och bästisen ska vara med mig hela natten. Johanna hoppar alltså på vagnen hemåt och Marcus kommer senare när jag och Johanna sitter med varsin kvällsmacka i handen. När vi ska sova kan vi nästan inte sluta skratta, Johanna fick en rolig bild i huvudet. När jag sedan gick hemifrån igår lämnade jag min bästa vän och min pojkvän sovandes i mitt rum och det kändes hur bra som helst. Den här helgen har varit superbra.