Det var längesen, jag borde ringt, men att ringa nu känns lite fånigt och kort.

Hej igen, kära dagbok.

Nu var det så längesen jag skrev i dig, att det liksom kändes som jag behövde förändra en del. Du har fått nytt utseende och nytt namn. Du är inte riktigt klar än, men jag ska fixa det, jag lovar. Först tänkte jag berätta lite om vad jag har gjort sedan sist, jag menar det har hänt en hel del, men jag vet inte om jag ska visa allt. Men vi kan ju liksom börja från i påskas och backa bakåt, så vi börjar helt enkelt med påsken.

När mamma plockat upp ett påskägg till mig inne på hotellrummet blev det dags att se staden. Vi gick på Karl Johan, tittade på en pojke som släpat med sitt trumset ut på gatan och satt och spelade trumsolon, tittade i butiker och hittade världens finaste prylaffär, Søstrene Grenes Handelskompagnie.

Vi gick till Operan där vi, som alla andra, promenerade runt, gick upp på taket och blev bländade av den vita supersnygga byggnaden.

Vi åkte till Holmenkollen, där jag och pappa åkte skidsimulator. Det var otroligt roligt, men tråkigt nog mådde jag illa i några timmar efteråt.

Vi hyrde cyklar och tittade på staden som badade i sol. Vi cyklade i området vid Akers brygge, i ett område med otroligt vackra hus, vi såg fontäner i spårvagnsspår och hittade H&M Home.

Vi hittade en rolig marknad, med väldigt fina halsband, väldigt god thai-mat och underbar stämning. När vi hade ätit alldeles för många vårrullar åkte vi vidare till Munch-museet där vi fick se Skriet i verkligheten.

Sista dagen i Oslo bestod av en liten båttur ut till Bygdøy och en promenad i Frognerparken. När vi lämnat in cykelkorten tog semestern slut och bilresan hemåt tog fart. Jag måste bara säga att jag aldrig har ätit så mycket pommes frites, som under den här resan.

Ha de!