Ibland säger du att på balen, på min studentbal, blev det du & jag. Det var liksom då vi började höra ihop. I fina kläder och världens största leende på läpparna gick vi på bal tillsammans med min bästa vän. Kanske var det då du kände det där pirret i magen, kanske var det när vi stod och blev fotograferade framför slottet hemma du kände att vi skulle vara tillsammans. Jag kände det innan dess, det där pirret. Jag kanske till och med kände det den där dagen efter att du hade kysst mig och jag blev så förvirrad. Kanske var det då, jag minns faktiskt inte så noga. Vi träffades ganska ofta. I början var det lite i smyg, sena kvällar och tidiga morgnar, men inte hela dagar. Jag gick till dig efter jobbet, kramade dig, sa god natt. Du kom till mig tidigt på morgonen och vi åt frukost ihop.
Idag, för exakt ett år sedan, mötte du mig på stationen, solbränd, i nya, fina kläder. I mitt mörklagda rum, mitt i natten, viskade du att du ville vara tillsammans med mig, på riktigt.
1 kommentar:
Jag älskar dig Paulina!
Skicka en kommentar