Så har smala gator och ruiner bytts ut mot spårvagnar och punkthus. Nu har jag åkt hem och det känns så himla märkligt. Under en månad har jag promenerat på kullersten, fått lära mig om hur riksantikvarieämbetet arbetar och har trivts så himla bra i den lilla världsarvsstaden. Fast visst har jag längtat lite. Längtat efter mina pom -pomps över sängen, efter att få laga mat med massor med kryddor, att få pussa på Erik, hänga med bästa Johanna, äta middag med mamma och pappa och prata om min kommande odling med Elisabet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar