Att varje dag skriva långa, långa texter i dagboken om hur ont det gör just nu, att logga in på msn när klockan egentligen är alldeles för mycket bara för att se att han inte är där, att skriva sms till bästa vännen att nu orkar jag inte mer, jag faller snart i bitar, att sitta uppkrupen i sängen med telefonen hårt tryckt mot örat för att lyssna på hans andetag och för att en dag höra att det går inte mer. Att då bästa vännen säger att nu ringer du tillbaka och säger att du fan inte vill mer och samtidigt lovar att hon ska sitta där bredvid.
Precis det där får Det handlar om dig mig att tänka på, på åren då allt kändes såhimlasupermycket hela tiden. Boken är blixtrande i sina korta kapitel och är full med meningar som får hjärtat att banka. Jag har verkligen försökt läsa långsamt, sparat på varje sida, men nu har jag läst klart. Nu står den på nattduksbordet, innanför omslaget gömmer sig Sandra Beijers signatur. Nu väntar Det handlar om dig på att bli läst om och om igen.