Hur kan du tro på detta?

Båtar. Jag och pappa har tittat på ngt som tydligen heter H-båt, fråga mig inte någonting om det, för mig ser alla båtar likadana ut. Nästan iaf. Denna veckan är det lov, och helgen började med knasigt folk igår. Som vanligt strular alltid folk till det med tider osv, men vad ska man säga? Såg på lets dance istället. Ja, jag vet. Jag sitter hemma. Mamma kom hem igår, hyfsat utvilad efter några dagar på Rörö och hon fick blommor av mig & pappa. Vi är snälla.


Jag vet inte riktigt hur jag mår, är förkyld och lite snurrig. Magnus chattar faktiskt med mig, men igår blev väl allt konstigt men vi kom fram till att vi inte skulle vara sura på varann.. eller? Kanske är det bra om vi inte ses på ett tag. Kanske behöver vi vila, men hur blir det den där dagen vi möts vid stationen? Kommer vi stirra på varann, hälsa med ett stelt hej och gå 2 m ifrån varann? Hur kunde det bli såhär? Seriöst, jag fattar att man kan tröttna, att det blir jobbigt.. men, jag förstår inte hur jag kan glömma honom. Störst av allt är kärlken? Och nu är den borta.. bara så där. PANG!

Jag vet inte hur jag ska palla detta.

Iaf så ska pappa köpa sin mobil för 200 kr, så snart har jag en ny :D tjooho! Alltid kan man glädja sig åt tekniska prylar, för vem behöver ett liv med vänner?

Jag lever i minnen

vad ska jag säga? vad finns det att skriva? Hur kan 5 och en halv månad försvinna genom ett telefonsamtal? Hur kan allt ta så slut? Jag orkar inte, jag vill inte förstå. Orden jag hade i huvudet, svaret jag hade så klart i huvudet till frågan "Vad vill du med oss?" var: "Vaddå? Det ska väl inte hända något med oss..?!"

Svaret blev inte så. Svaret var "Jag vet inte.." Jag ville inte höra! Fattar du? Jag ville inte förstå, ville inte förstå att hans kompis sa sanningen. Det kunde ju inte vara sant!? För vi skulle ju vara tillsammans som minst till sommaren. MAGNUS det ska vara vi!

Förra terminen klarade jag av genom att kunna se fram emot dagarna med dig, se fram till veckans slut då jag fick träffa dig. Dagarna är slut och allt jag kan se fram emot är dagen då du vill träffa mig och jag får säga hejdå.
Jag måste se dig, måste höra dig säga det för att.. Nej, ser jag dig kommer jag förstå hur mycket jag tycker om dig, jag kommer känna hur gott du luktar och jag kommer minnas hur underbart det var. För, som jag sa Hanna, kanske var det OM DET VAR TVUNGET att det tog slut nu och inte efter massa gnäll?!

NEJ, fan.. inte alls, det stämmer inte. Ingenting fungerar, inget är sant. Inget går att tro på, har du någon annan, vad hände? varför kom det så fort? VARFÖR?

Jag har inget svar, inget mer än att vi hördes av för sällan, att det gick för lång tid mellan vi sågs, att vi glömde hur kärleken var. JAG HATAR DET!!!!!!!!!!!!

Dream girl

Glass framför mig. Svenskan något redigerad. Blivit förhörd på engelskan av Johanna. Pratat med magnus.

Antar att jag ska gå till skolan imorgon, kan inte missa engelskan igen. Sen får vi väl se hur mycket av dagen jag pallar imorgon, går väl hem annars. Idag chattade jag med en kille som låtsades vara Rikard och han var helt sexfixerad, palla sånna killar. Men har du nånsin träffat någon som inte är det? God morgon världen, jag orkar inte med dig.

pinsamt

Jag är så pinsam. Jag har kommit fram till att jag, med vissa vänner är konstig, pinsam och inte som dem. Det är ganska läskigt när de tittar på mig och undrar vad jag säger. Och det är då jag undrar vad fan jag har på mig. Imorgon är jag hemma igen, funderar på om jag ska skriva en till svenska dikt, det var roligt.. och på något sätt får jag visa Christina hur jag skriver. För det är just så jag är. Jag tror jag är ganska rädd av mig, liksom.. hur ska jag klara mig på gymnasiet? genom alla år har jag suttit med Jessica på matten, alltid varit med någon. Men hur kommer det bli nu? Kommer jag vara konstig? En sån som låtsas passa in, men inte gör det? Jag kanske är sån, ha svårt att se framåt, bara bakåt. Ska väl sova nu, om inte magnus stör mig. AH, en sovande pappa.

svenska-

Den där blicken gör mig så galen. Allt rör sig, dina händer, fötter, läppar. Allt rör sig! Men dina ögon är så stilla, inte ett enda jävla mönster. I dina ögon finns bara beslutsamhet. Allt det där som gör mig så avundsjuk.
Den där beslutsamheten viker aldrig. Har du bestämt dig för något gör du det.
Var det så, den dagen också?
Vi satt där på berget, vi var tysta, ord var onödiga. Vi kunde sitta där, förstå allt utan att säga något. Det var ingen annan som förstod oss, minns du? Ingen förstod att vi var vänner, att jag kunde vara med dig. Du var konstig. Men ingen är bättre än dig. Jag vill skriva om rädslan för kärlek, hur det känns att förlora den och för att ha den. Det går inte så bra.

Jag var rädd. Jag var så rädd för att ha dig och så rädd för att förlora dig. Varje dag tänkte jag på dig, kunde aldrig lämna dig ensam, inte efter den dagen du grät. Tårarna rann, tyst, inte så som när jag gråter och allt bara väller ut, de rann försiktigt. Dina kinder fick svarta ränder och jag visste inte vad jag skulle göra. När vi är tillsammans är det jag som gråter, det är du som tröstar mig och säger att Jorden är en konstig plats att leva på. För det var det du tyckte. Jorden var konstig, men framförallt människorna. Du var så sur, du kunde inte förstå varför vi människor lever när vi bara förstör.
Jag minns när du berättade, det var som ett nytt sätt att tänka öppnades. Jag höll med dig, jag minns att det gjorde mig upprörd, jag låg och tänkte på det på nätterna. Till skillnad mot dig, accepterade jag det. Jag försökte inse att det finns en mening med livet, att vi ska uträtta något under de åren vi har på Jorden. Nu har jag gett upp. Jag gav upp när telefonen ringde. När jag svarade och hörde din mamma i andra änden. Hon grät, försökte få fram att du var död. DU VAR DÖD!
Du hade tagit ditt liv, jag visste att du ville, jag såg det i dina ögon, men jag ville inte förstå. Jag gick så länge med dig, varje dag var jag rädd, men jag accepterade att världen är fel. När jag hörde din mamma i telefonen gav jag upp. Jorden är inte bra, Jorden är så fel och hade den inte varit det hade du levt. Du hade varit här vid min sida, varför stannade du inte. Varför försökte du inte göra världen bättre? Varför gav du upp? Du lämnade mig rädd och vilsen kvar, med bara tron om att världen kan bli bättre, för jag ska kämpa åt dig.

sjuk sjuk sjuk

Det är skönt och jobbigt att vara sjuk. Var på Rörö i helgen, rikard kom inet ut för han var uppe hela natten och hade ont i huvudet, tyvärr. Blev sjuk istället, förkyld, ont i huvudet osv.. Sov ingenting den natten och när vi vaknar hade Katrin åkt. Pratade med Hanna förut, och nu har vi bestämt oss för att ta tag i detta. Problemet med att vi aldrig ses. Och vi skyller det inte på någon, mer än vårt sega jag. Hanna, allt kommer ordna sig,

För det var vi mot världen igen..
.

nationella prov

skolan.

Dagen började 09.10, vi har nationella prov i engelska. Det börjar med 80 min läsförståelse följt av 30 min rast, och 50 min hörförståelse. Inga andra lektioner före lunch. Däremot efter lunch är det spanska, och jag & hannes har verkligen insett hur riktig spank tristess är, tyvärr. För det är verkligen SÅ tråkigt. Men, men.. sista lektionen kvar och det är Teknik, vi har haft läxa och kära PC brukar göra allt så stort så, varför inte idag? Jo, vi har Håkan! Så, ett ganska flummigt läxförhör + han nästan förstör den nya smart-boarden gör att jag iaf fick alla rätt. (:

Dagen är slut och jag åker till Redbergsplatsen med Jonna, emma, kalle & rickard. Jag ska till stan för att träffa Lucille & simon. Träffar de på Kungsportsplatsen, har inga glasögon så jag ver lite smått förvirrad. Men vi går upp för Avenyn med vinden pinande runt oss och vi kommer till Ewa's paley! (eller hur det stavas) Simon bjuder på muffins och cola, och jag bara älskar dem <3>
Btw, jag gjorde en tävlig på macforum, jag tror jag hade alla rätt, men.. det är ju alltid en jäklans motiverings grej! tyvärr.. :/

överskrifter är blä

Fan. Börja aldrig en mening med en svordom.
Jag vet inte hur länge till jag orkar, seriöst.. det är inte roligt i skolan längre. Nej, att sitta att plugga hemma gör mig inte så mycket längre. Det är klassen. Ständigt detta tjat om allt och alla, hur vissa blir sura, hur vissa hellre bryr sig om sina KILLkompisar än tjej- osv. Jag vet inte, ständigt dessa problem vi har, och jag orkar inte. Magnus åkte idag för att åka skidor, kanske har jag missuppfattat vart de skulle, men jag saknar honom, iaf. Hade konsert idag, och jag insåg först nu att jag aldrig kommer klara Tjeckien utan Sofia, det kommer inte gå.

Imorgon kommer Lucille & Simon hem så, jag ska nog träffa dem en snabbis! Åh!

Åh, blir så besviken på mig själv, HANNA vart ar du vägen hela tiden? Blir ledsen när jag missar vart du tar vägen, så lätt att bara gå utan att tänka, förlåt. Och förlåt för allt, alla.

I svenskan ska vi skriva en text om rädsla/mobbning. Jag ska skriva om rädsla, rädslan för att förlora någon, vi får väls e hur den blir. Men, iaf.. glöm inte bort mig. Glöm inte hur jag är och hur mycket jag tycker om dig.

,

jag är så svart-

Hatar rubriker*

Asså, jag vet inet hur det är. Jag vet inte om jag är glad eller ledsen, trött eller pigg. Vet bara att jag inte kommer träffa magnus förrän nästa vecka, att jag inte kommer se Hanna på länge, att jag inte är hemma när cecilia och sofia fyller år. Åh, jag är så borta. Och ja, hanna vi ska transponera om hela jäkla låten, så har vi det gjort och vi gör något tillsammans, för Hanna jag vill göra dig glad, och du vet lika bra som jag hur kul vi har tillsammans?! eller hur <3 I skolan idag har väl inte hänt så där väldans mycket, jag & Jorunn har blivit fotograferade av en viss Hanna, sen.. ja, prov i geografi och tjat som vanligt. Orka med det.


vi pluggar, som vanligt.

Jävla dag

Den här dagen har varit så jävla jobbig. Jag vaknade sur, Jessica var inte i skolan igår och inte idag, blir så konstigt.. Och klassen, jag orkar fan inte längre snart.. Klassen som var det bästa som fanns har bara blivit så jävla tjatig. Och man måste göra allt för att passa in, eller, kanske inte. Men man måste hänga med på allas "roliga" kommentarer, skrik.. JAG ORKAR INTE!

Hanna, Jag har tänkt på dig hela eftermiddagen. Tänk när vi var som taightast, när vi umgicks hela tiden och vi gjorde vandraren. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket, och jag vet inte vad vi ska göra. Du vet hur det är när vi frågar om vi ska hitta på något. Och det är så hemskt Hanna, och jag blev lite smått avundsjuk när jag såg att du hade varit med emma på Opera.. jag vill också vara med dig! Haha, Kalle jo.. jag ska fundera på meditation ; )



http://hannaby.bloggspace.se

Så mycket kärlek

Lördag. Melodifestival final hemma hos mig med, Johanna, Magnus & Rikard. Som vanligt är de liksa sega, och skriker man lite så vaknar rikard, men magnus.. Aj aj.. men, det blev ju bra till slut. :) Det blir det alltid, men jag tror tyvärr det har ngt med att jag är tjej.. Så, helt enkelt får vi vara hemma hos Magnus eller något sånt nästa gång :) Iaf, gjorde vi tacos och tittade på melodifestivalen. Mamma & Pappa är på fest och vi var hemma och flummade. Magnus och rikard smsade och tackade, så sött. Och klockan 00.00 ringde jag och johanna och sjöng för magnus, han fyller nu år ch av mig fick han en tröja :) Vet inte hur glad han blev, men jag hoppas på det, och kanske hittar jag något mer.. Annars har han ju mig :) Det borde väl räcka!? haha.

intagning

Jag förstår inte hur jag överlevde. Gick (efter ganska lång disskution med Christoffer) till skolan i morse. Hade musik, tänkte att det skulle vara en bra uppvärmning. runt 10.27 tog jag, kalle & Christoffer 5:an mot korsvägen. Där skulle vi byta till Grön Express för att ta oss till intagningsprovet. Vi kommer till Hulebäck 45 innan det börjar. Cue's son är där och vi pratar musik teori. Kl 12.00 kommer en lärare för att hämta oss. Vi ska göra teori prov. (ganska mycket, tackvare kalle) så tappar vi bort läraren och alla "sökande".. så, vi sprang runt och letade efter dem, och letade efter lärare, och ja sen hittade vi en. Han sa att det händer många och att vi inte ska oroa oss. Vi skrattar och undrar hur man kan vara så dumma som vi. Iaf, gehörs delen var så jäkla svår så man blää. Det var sjukt svårt, typ "skriv ner saknade noter i Mozarts blabla" Sen kom mitt uppspel.. Och jag var inte så nervös, men jag skulle inte haft komp.. jag bara lyssnade efter honom och då gör jag onödiga pauser och blabla.. den andra låten gick bra!

De undrade om jag kanske inte skulle ta Hulebäck som första val.. ändå.