Sista dansen

Jag vaknar av att Johanna skickar ett sms. Jag tittar på klockan och inser att Nej, nu börjar jag. Jag springer upp, fixar iordning mig på 15 min (vilket i vanliga fall tar 1 timme minst), tappar rouge i golvet och min mascara vill verkligen inte ligga still i badrumsskåpet. Jag äter ingen frukost för jag inser att vi har lunch efter första lektionen. Jag springer till spårvagnen, jag menar allt går ju fel redan från början. Jag läser ett sms på vägen uppför trappan och får tårar i ögonen, jag ville ju att hon skulle springa in i skolan och ta mig härifrån. Eller bara stanna. 

Jag kommer in i Historia-salen och möts av Johannas leende. Det kommer gå bra det här, det vet jag. 

En film om Gustav Vasa är på och gubben på tv:n är extremt gammaldags. Liksom sådär typiskt historia-film. Lektionen tar slut och vi går på lunch. Kommer fram till att det skulle kunna vara så att en person jag inte vill ska vara i skolan kan vara i skolan. 

Lektionerna som följer är inte mycket för världen. Förutom när vår engelskalärare tittar på mig och säger "Paulina & Johanna kan ni stanna en sekund?" Sekunderna som följer står jag och johanna och mimar åt varann att OHNO LIKSOM. Läraren tittar på oss igen och säger "Jag fick ett mail som jag blev förvånad av. Vi kanske borde prata. På tisdag?" 

På tisdag ska vi alltså prata om varför vi ogillar vår engelskalärare. Kul.

Skolan slutar med spanska. 

Jag och pappa ska på teater. Sista dansen, genrep. Den var helt underbar. Jag älskar den.

Imorgon ska bli kul. ses