Plötsligt blev jag så trött. På allt. Eller ja. Kanske på mig själv.
Jag lyckades med en bild till fotouppgiften.
Igår såg jag & Johanna I taket lyser stjärnorna och den var helt underbar. Verkligen helt underbar. Trots att den var något omgjord från bokversion hade de verkligen lyckats. Inte ens fjortisarna i publiken kunde förstöra att jag både grät och skrattade åt filmen, med rollerna, åt mig själv. Att Johanna satt bredvid gjorde verkligen att filmen blev ännu bättre.
Jag har låtit mina lockar vara kvar i håret idag.
För att göra någon glad.
Jag vet inte vem det är.
Jag lyssnar på Love until we bleed.
Jag saknar dig. Din förbannade idiot.