Idag har han åkt nio timmar härifrån, idag har han flyttat till Östersund. När vi står där vid tåget, redo för att säga Hej så länge, älskling hugger det till i hjärtat. Det hugger till och smärtan lägger sig över bröstet. Tänk att det ska vara så förbannat svårt att stå på en perrong och vinka, säga att Vi ses ju snart igen.
Nu har vi gjort en gemensam iCloud-kalender där månadsdagar liksom FaceTime-middagar och resor läggs in. Så fort jag kom hem från stationen köpte jag dessutom flygbiljetter, så det känns inte som att vi är så långt ifrån varandra ändå. Tack internet säger jag nu, utan dig hade jag inte stått ut utan Erik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar