Invasionsstränderna, Pointe Hoc & Arromanches

Andra dagen i Normandie:

Vi hoppade in bilen och jag tog en selfie.

Denna dag skulle vi ägna åt invasionsstränderna och berättelser från andra världskriget. I Normandie finns massor av minnesmärken och en uppsjö av museer som handlar om landstigningen den 6 juni 1944 samt fritagningen av Normandie som gjordes därefter. Vi valde ut fyra platser som vi skulle besöka.

Vi började med Pointe Hoc. Här hade tyska trupper befäst marken med sex stora kanoner, med villa de skulle kunna skjuta mot Omaha- och Utah Beach med. Befästningarna besköts av de allierade och kratrarna man ser i marken är spår efter det.

Den 6 juni 1944 klättrade amerikanska trupper upp på platån under beskjutning från tyska trupper. Mannen som är iklädd uniform på bilden hörde vi berätta att han åker runt och tar kort på sig själv på alla platser där hans pappa varit under kriget. 

Vi åkte ner till Omaha Beach och åt lunch på ett ställe vid stranden. Jag beställde en skaldjurtallrik, som visade sig mest bestå av två typer av snäckor. 

Vi åkte vidare till amerikanska kyrkogården. Här spelades den amerikanska nationalsången och det var mycket allvarlig stämning. 

 

Alla, alla dessa kors. 

Till sist åkte vi till Arromanches där rester från en Mullbärshamn finns kvar. Den byggdes upp under kriget som en tillfällig hamn av delar som fraktades från Storbritannien. Dessa hamnar byggdes upp för att de allierade skulle kunna få i land soldater, förnödenheter och fordon under slaget om Normandie. 

På alla dessa platser var stämningen lugn och väldigt stämningsfull, vilket kändes väldigt fint. Platserna vi valde att besöka upplevde vi kompletterade varandra bra och liksom gjorde historien mer greppbar. Det kändes väldigt väldigt sorgligt, fascinerande och viktigt att vara här. Både för att få se det, men också för att få större förståelse för hur det egentligen var för de som faktiskt var inblandade i kriget. De som verkligen var i bunkrarna, klev av båtarna och vadade i havet.