16.13

Idag vaknade jag med ett leende på läpparna och sen kunde jag bara inte sluta le. När det gått ett tag och jag sprang in i dörren med min tå först och det gjorde så himla himla ont ler jag inte sådär stort längre. Inte blev det heller bättre av att det känns som jag inte har något hår kvar efter att ha varit hos frisören. Men nu ska jag inte klaga så mycket, Marcus lånade ut sin fina klocka till mig så att jag skulle le igen och ikväll ska vi äta pizza och gå på Babel på Stadsteatern. Och jag tänker ha en hatt på huvudet.