På premiären fick vi som jobbar med ljuset varsitt kort av ljussättaren. Även om det är lite svårt att tyda vad han har skrivit är det så himla fint. Han bad dessutom väldigt mycket om ursäkt för att han stavat fel på mitt namn.
-----
Igår när föreställningen var över och vi hjälpt till att riva tog jag bussen till Marcus. I soffan satt vi sen, jag i mitten med en dator i knät, Marcus och hans två bröder och hans mamma bredvid mig, och tittade på våra Berlinbilder. Vi berättade och jag log åt minnena. Tänk att det redan känns som väldigt längesen.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar