Berlin, dag 1

05.20 satte vi oss i bilen på väg mot flygplatsen. När vi gått igenom alla kontroller och vi fått reda på vilken gate vi skulle åka ifrån köpte Marcus champagne. Vi skålade och firade att nu var vi äntligen på väg.

Resan gick fort, men vi hann se när solen gå upp och varje gång jag ser det blir jag helt varm i kroppen, tänk vad världen är fantastisk ändå. När vi väl kommit ner på jorden igen, den här gången i Tyskland och vi köpt ett busskort, började resan mot hotellet. På vägen konstaterade vi att människorna i Berlin är otroligt vänliga och hjälpsamma, men att stadens sätt att skylta inte alls fungerar och att man måste verkligen springa över övergångställena för att inte bli överkörd.
Efter att ha sovit en stund i vårt lilla hotellrum blev det dags att äta lunch. Vi hittade ett supermysigt litet ställe som sålde pastarätter i stora take away muggar och supergott var det!

Vi vandrade runt i stan, hittade massor av affärer som finns hemma och en jätterolig allt i allo-affär som sålde billiga nagellack, hamnade tillslut vid Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche.

Efter en stunds vila åkte vi till något område jag inte riktigt minns vad det hette för att äta middag.



Efter att ha ätit på en restaurang där det mullrade när tågen åkte förbi, en man blev sur för att jag fotograferade, men där maten var jättegod ramlade vi in på någon märklig nattklubb med märkliga figurer överallt.
Efter att ha druckit varsin drink och en öl ramlade vi vidare in i små gränder som var så himla mysiga att man blev glad i hela kroppen. Tillslut drog Marcus in oss på en pub där alla var jättetysta, utom möjligtvis vi. Vi drack äckliga shots och vin och efter att vi konstaterat att vi måste kunna ta oss upp dagen efter blev det dags att åka hem, trots att klockan bara var halv tolv.

Vi skrattade nog hela vägen hem, Marcus köpte cheeseburgare jag inte minns att han åt och efter att ha pratat om allvarliga saker somnade vi gott första natten i Berlin.