På drift

På nyårsafton åker vi till Paris. 

Julen har varit toppen.

Idag träffade jag systrarna Kleist med min snuviga näsa.

Jag & Johanna bytte julklappar och jag log. Som jag log. Jag älskar dig.

mellanring

Äntligen snöar det.

Dagen före

Imorgon är det julafton. Vilket betyder att idag har jag haft mycket att göra. 

Dagen började när jag vaknade 9.35 och försökte somna om, men istället ringde Frans för att säga God morgon. 

Dagen fortsatte med att jag: Gick upp, åt frukost (! som mamma skulle sagt), dammsög lägenheten, åt lunch, pysslade det sista på Jonnas julklapp och började sedan sy på min kjol. Jag var oändligt trött på mina kläder. Flera skulle säga med ironi i rösten att: "Jo, du har ju verkligen lite kläder, stackars dig." Jag i min tur vill påstå att man faktiskt tröttnar även om jag då kanske har något längre tid på mig innan jag tröttnar. Kjolen sys av ett tyg jag hittade på Åhlens och mamma skrattade åt mig, men såg ändå stolt ut när jag kommit igång. 

Kjolen dyker nog upp på bild imorgon, eftersom jag faktiskt är nöjd själv. 

Idag har jag även gjort köttbullar med pappa och fått hem min efterlängtade bok Blir du ledsen om jag dör? av Andreas Gustavsson. Den rekommenderas varmt om man tycker om lite kluriga dikter. 

Imorgon startar dagen med frukost hemma tillsammans med farmor, paketöppning och sedan hänger vi ihop med familjen Neikter. 

Idag hade dessutom min pappa lagt, utan att säga något, kondomer från Macforum på mitt skrivbord. Jag antar att jag skulle ta det som en pik?

Falkenbergs regn

Idag skulle jag vilja säga att det är en God morgon. Att vakna bredvid min Frans och ensamma i huset testa alla tekniska färdigheter vi numera verkar besitta iom det trådlösa internetet Fransen har fixat. Idag ska vi bege oss till Halmstad tillsammans med Fidde. Min julmys-shoppar dag är nu en regndag, vilken känns sådär. Det är julafton om inte alltför många dagar och jag har jättemycket kvar att göra. Och alldeles för lite tid. 

Från husets fönster ser man havet och vågornas form. Härifrån ser man hur havet mår och idag är det grått. Jag tror att det längtar till sommaren. 

Att titta på sommarbilder är något av det bästa som finns har jag kommit på. Att titta och minnas och skratta åt allt dumt man gjorde. 

Den 22e Augusti ska jag på Coldplay och det verkar som en del är på. I vilket fall ska jag och Jonna vara uppe hela natten och hänga på nattklubbar tills första tåget går hem. Bra att vi har fyllt 18 då, yes. 

Min 18 års dag firar jag i Frankrike och jag hoppas minsann att någon kommer och säger grattis. 

Fortsatt trevlig dag <3

MacBook Pro

Jag och Fransen lekte med datorerna och ni ser resultatet på bilden. 

Pappa har inhandlat en MacBook Pro och jag kan lugnt påstå att den är mysig som bara den, men den känns dock lite liten mot min dator. Jag antar att det är smällar man får ta när man ska ha en laptop! 

Pappa har även inhandlat ett program så han kan ha windows på macen, så till min förfäran låter den som just en pc när jag sätter på den en morgon. Det kändes lite jobbigt om inte annat.

Idag har jag pratat med KaffeTanten vars döttrar jag faktiskt tycker synd om. 

(Jag hoppas att jag kan tvinga en viss Frans att se på julkalendern i helgen.)

1612

Jag har funderat på detta faktum att våra lärare faktiskt inte låter oss ha julmys i skolan. Jag diskuterade detta problem med Frans, som faktiskt inte ansåg detta just som ett problem utan mer som något jag bara allmänt stör mig på. Eftersom vi konstaterade att vi faktiskt inte har fått haft roligt på väldigt många år i skolan.
Det roliga är bara att vissa lärare låter oss slappa, så vi får håltimma, medan andra ger oss inlämningar till sista dagen. Det känns sådär.
Eftersom vi nu fick sluta tidigare från spanskan, med orden "glöm inte spanskan, men plugga INGENTING!" fick vi gå och nu sitter jag i biblioteket. Jag sitter framför en pc och tangentbordet är olidligt jobbigt.
Johanna är sjuk och det är tomt utan henne. Jag hoppas att hon kommer imorgon så vi kan leka hela håltimman imorgon. Känns konstigt att alla lyckas bli sjuka nu, en vecka innan jul. Jag antar att kroppen försvarar sig på det sättet. Kanske. Den säger kanske ifrån, jag menar, hur mycket stressar vi inte?
Ikväll ska jag köpa en Coldplaybiljett och natten den 22e augusti ska jag & Jonna dra runt på alla nattklubbar vi hittar tills första tåget hem går. Det kan liksom inte sluta dåligt, bara i ett stort skrattanfall.

The sky could be blue, I don't mind.

Inomhus/Utomhus

Jag har inte skrivit på några dagar. 

I tisdags var mysigast nånsin tror jag. (Iaf på väldigt längre) Min Frans var och mönstrade i staden, fick slippa lumpen tack vare ansträngningsastma. Vi köpte gran och insåg hur mysigt det är att träffas som normala människor.

Onsdag och Johanna ringer på dörren vid 9 och jag har bakat scones. Vi äter frukost och tanken är att vi ska pyssla, men lyckas som vanligt prata bort allt. Mysigt i massor var det i vilket fall.

Fredag och vi ska åka skridskor. På isen är det kallt och mina tår fryser till is, men med Abba låtar som underhållning spelar tårna ingen roll. Jonna & Jag står mest stilla och tänker ut hur vårt uppträdande för mina föräldrar senare ska ta form. Vi lämnar liseberg och kommer efter en tur till Jonna hem till mig för att äta laxburgare. Vid samtalsbordet handlar diskussionen från muslimska kvinnors rätt i samhället till varför i hela friden Jocke var så otroligt tråkig på signeringen. Min pappa suckar och konstaterar tillsammans med min mamma att det är sådan image han har och vem fasen orkar med sånna som oss?! 

Vi konstaterar i vilket fall att i sommar ska vi se Coldplay spela i Stockholm.

Nästa dag vaknar vi och inleder dagen med julmusik och lussekattsbakning. Jonna gjorde en fjäril.

Helgen  var planerad till att hinna göra alla julklappar, eftersom jag ska resa till min Frans nästa helg. Man kan lugnt påstå att det inte riktigt blev som jag tänkt.

Min far har köpt en MacBook Pro och på nyår är vi i Paris bärandes på ett kamerastativ!

Tell-tale heart?

Idag har varit en meningslös dag. En såndär dag som man helst hade bara skippat, liksom raderat ur kalendern. Mensvärk är verkligen inte något man vill uppleva och inte blir det heller bättre när dagen endast består av en enda lektion. Som i sig är helt onödig. 

Morgonen var planerad till att göra fotografarbetet, men icke sa nicke. Jag hamnade i min säng ätandes frukost framför Svensson, Svensson. Har insett tjusningen i att sitta i min säng på morgonen, vilket iofs Frasse kom på för längesen antar jag. För övrigt ska min käre Frans mönstra imorgon, och jag skulle tydligen vara rädd för att han skulle behöva dra ut i krig. Jag i min tur fick en vision om hur han verkligen inte skulle klara sig där.  

Schillerska ligger etta på listan över snurrigheter. Imorgon har vi nämligen också bara en lektion. Och jag borde gå och lägga mig, men kan inte låta bli att stanna uppe. 

Min fundering för dagen är vad tell-tale kan betyda. Hjälp sökes.

Julkalendern är bra.

SysterYster

Fotografuppgift.

Julstressen har lagt sig

Julklappar. Prov. Inlämningar. Julklappar.

Hjärnan är uppe i varv och hjärtat slår ibland dubbla slag. Julen är för stressig, vilket är nackdelen med den. Och faktiskt nästan den enda. Jo! Den andra är att jag fryser så sjukt mycket om fötterna. 

Jag har några julklappar klara. Inte färdiga, men uttänkta. Jag är långt ifrån nöjd. Förra fredagen var jag&Johanna på IKEA och kände oss som riktiga Svenssons. Fastän vi båda har utländska efternamn. Ikea byggde om och typ allt vi ville köpa var borta. Vi hade roligt iaf. 

fem

Jagärkäridig

Alltid dessa dagar

Det är för varmt på tåget. Det är för trångt. Jag blir rastlös. 

17.06 ska tåget vara framme, jag tror det är tidigt. Jag går, försöker låtsas som att jag inte letar, att jag inte söker med blicken efter honom. Jag hör konduktören vissla, jag vänder mig om. Jag tittar, ler, låtsas att jag har läget under kontroll. Jag ser honom och jag låtsas som att jag visste att han stod där, att jag hade vetat det hela tiden. 

Radioreklam är något av det värsta som finns. Speciellt i Halland. Om kakel.

Han viskar i mitt öra "jag har längtat efter dig" och jag ler. Jag ler för att när jag hör Jocke sjunga Är du lycklig nu?, så kan jag svara ja. Jag är lycklig. Jag har allt jag nånsin drömt om. Tror jag. Vad är lycka? 

Jag orkar inte tänka. Jag orkar inte fundera. Han sa "det kommer alltid tillbaks." Kanske kan man inte springa från sig själv, men ändå vill jag försvinna. Inte försvinna på det där sättet, ni vet, när man försvinner och ingen vet var du är, vad du gör. 

Jag vill försvinna. Jag vill ta alla jag tycker om med mig, någon annanstans, för att se hur livet är där, för att pröva något nytt. Någon annanstans i världen. 

Vad tror ni om att packa era väskor?

En ny mac förändrar livet

Dagen idag slutar tidigt som bara den, men jag och johanna äter duktigt i bamba. Kebabröra med pasta och prat. Prat om livets små lurigheter och problem. Och faktiskt, inte för att vara sådan, så skulle jag vilja påstå att allting plötsligt blev lite lurigt, trots att jag är glad. Och lycklig. Varför kan man inte ha allting? 

En ny tanke dök upp när Johanna berömde mig för att jag orkar. Jag insåg att jag faktiskt orkar. Jag hade kunnat gå. Jag hade kunnat låtsats att hon inte finns. Att den delen av mig själv inte finns. För visst kan man se sig själv i sina vänner. De blir som en spegelbild, eller kanske som ett bollplank. Om ni förstår hur jag menar. Men jag kommer aldrig bli som dem som går. Jag kan inte gå. Inte från henne. Jag älskar.

I vilket fall har jag hittat en ny låt. Du behöver aldrig mer vara rädd med Lasse Lindh och jag fick tårar i ögonen när jag insåg att den är så mycket mig. Och så mycket Frans. Och nu har vi väl några låtar. Jag älskar det här med texter. Jag undrar var det kommer ifrån, egentligen. 

Frans ringer mig och frågar mig hur man installerar msn. Hans nya dator har kommit och vi tog vår relation in i 2000-talet. (Trots att jag redan varit där ett tag) och började med Skype. Mac is the shit. Verkligen.

Frans: http://artists.letssingit.com/lasse-lindh-lyrics-du-behover-aldrig-mer-vara-radd-nmcm4f2

Vår andra första månadsdag

Det har gått som en dans och jag tappade nästan min balans när du gav mig en del av vår romans.

Jag.är.som.Du

Sover faktiskt i natt. Andas faktiskt lugnt. Känner att allt är perfekt. Vi kom hem vid 3. 

Hade längst ögonfransar. "Stöter du på min tjej?" 

Jag och Johanna var som vanligt roligast. Och värst. Vi hade trevligt i ett badkar. Det var trevligt. Och vi spelade Charlies ölspel, fast ingen drack öl. Eller jo. Det var tråkigt och vi gick. Åkte till Mackan (trots att jag hatar smeknamn). Jag bjöd alla på kanelbullar. Det var gott. Jag och Jonna kände oss som horor där vi stod i porten och väntade på resten. 2 killar ville ta kort på mig och alla andra log. Marcus och jag diskuterade iPhonen, kom fram till att de som inte har den tycker inte om den, och de som har den, älskar den. Avundsjuka?

Vi gick, lämnade vampyren på vägen och promenerade till hållplatsen. Frös. Kom hem. Värme.

Tittar på bilar. På lägenheter. 

Han åkte hem. För tidigt. Som vanligt.

Och allt känns så tomt. Verkligheten blev så påtaglig. Jag låtsas att jag är kvar.

Techno är rätt när det går fort

Och då menar jag fort. Fort som i när man åker bil. Fort som i att det inte är några andra på vägen, att det är svart ute och att musiken är på högsta volym. Det går fort. Det går fortare och till slut tar det stopp. Det tar slut. Jag andas ut. Jag öppnar dörren och går ut. Jag ser huset framför mig och vi ska dit. Vi ska in. 

In genom dörren, av med stövlar, benvärmare, jeansjackan (trots att det är alldeles för kallt), två halsdukar (varför ha en?) och tillslut en titt i hallspegeln. Hallspegel. 

Fåfänga. Eller kanske bara rent manipulerad av samhällsnormer? Kanske inte. 

Hallspegeln sitter bra. Jag kan gå upp på övervåningen och in på rummet. Jag kan möta leendet. Jag går närmre. Stannar. Jag memorerar varje ögonblick, jag lagrar varje bild. Jag samlar på mig minnen för att ha något att leva på, leva i. 

Klockan är 00.13, igår var den 01.13 och jag tänker tillbaka. Jag minns.

Det gick fort, fortare. Det tog inte slut. 

Vågorna bröts mot stranden, dropparna mot taket och jag samlade på mig minnen. 

och jag blir verkligen så glad

Beckman säger: (23.27.55)

Och jag älskar dig.

En ny tanke dök upp

Jag funderar en del. På rätt mycket. 

Någon gång gick tanken: De bloggar som alla läser, eller som har flest läsare är ju de bloggar som har ytligast innehåll. Frågan är då: Orkar människor inte engagera sig i andra? Kanske stämmer frågan i sin formulering. Kansk

e är det så att människor bara vill veta hur dagens outfit såg ut. 

En annan tanke som slog mig var att jag borde göra allt jag borde göra. En annan tanke var att F skulle kunna hinna till Göteborg och tillbaka innan det skulle bli allt försent. Allting är ju dock relativt. 

Idag gjorde jag & johanna pannkakor. Och pratade. Och skrattade. Och försökte vara duktiga. Och vi gjorde en låtlista. Inte bara en vanlig låtlista, utan LÅTLISTAN. Den har allt.

Jag älskar kärleksförklaringar har jag kommit på (en ny tanke) och vill därför tillägna en till Johanna Kleist: Jag älskar dig och jag är så otroligt glad för att vi hamnade bredvid varann den där första dagen i skolan.

Jag ligger efter när det gäller att se på mina serier. Så detta ska jag ta tag i.

I Falkenberg

Senaste inlägget jag skrev var när jag satt på Condecco med Johanna & Alva. Det fungerade inte att skriva på min iPhone. Nu hänger jag i Falkenberg och jag, Frans och Charlie är fulla och är allmänt underbara. Vad underbart liksom. Chill på det. Jag saknar er. PUSS

Farmor är på sjukhuset.

Pappas tårar rinner, men han inte vill att någon ska se.

Farmor ger snart upp där hon ligger med slangar i armarna.

Jag gick ut från rummet där de pratades om ordet.

Om döden.

Jag gick.

Jag ville inte höra, ville inte förstå.

Jag fick en kram och allting brast.

Plötsligt såg pappa så gammal ut.

Farmor tog min hand när hon såg mina tårar.

Jag tänkte på orden hon sagt:

Du är som en vind från livet.

Hon sa: Jag försvinner inte.

Tårarna gav kraft.

En vilja.

Älskling, vi ska alla en gång dö.

21.22

Jag glömde berätta om den nya Monki. Provrummen är något för sig och jag skulle vilja påstå att de är grymt koola. Man liksom ser sig själv som flera stycken och det är en stjärnhimmel i taket. NÄSTAN. Bilder blev dåliga. Se själva. Rekommenderas. 

Jonna ska stå i novemberhav och hon ska få hur många koppar te som helst för att hon går med på alla mina idéer.

Och Johanna är alltid där. Kärlek mina vänner, Kärlek.

En regnig fredag

Jag har gett upp det här med att beskriva alla mina dagar. Jag har liksom väntat på att skrivsuget ska ta fart och det gjorde det idag, när jag insåg att jag varken skriver eller bilddagbok-ar. Och att idag var/är en lustig dag. Idag, i kväll har jag och Fransmannen varit tillsammans i en vecka. SKÅL säger vi då. 

I vilket fall började dagen med 40 minuters matte, vilket var rätt chill, då jag konstaterade att min käre mattelärare kanske inte är medveten om att min iPhone inte är en telefon. Man vet aldrig. Jag & Johanna konstaterade en, en gång att vi absolut ska "starta" en ungdomsmottagning, och detta ska vara vårt projektarbete nästa år. Dagen fortsatte med en religions lektion, blabla, och sen ut i regnet! Vi mötte syster Sofia och sprang runt i varma Nordstan. Inte okej, men det var okej ändå, eftersom Johanna & Sofia var där liksom. En kvart för tidigt möter vi en blöt Jonna som påstår att allt är prickigt (vilket beror på att det är regn på hennes glasögon, men detta är inget hon talar om). Vi lämnar systrarna och springer till Kompassen. Efter några affärsbesök och en stund utanför JC får vi dagens tankeställare:

Alla ingångar till affärerna ändrar färg. Finns det något samband?

Vi kommer inte fram till något och börjar istället diskutera ett av mina fotoprojekt. Jonna agerar modell. Det kommer bli finast. På måndag ska mina bilder synas på Gymnasiemässan. Det är nice. 

ses!

ett två tre

Jag skriver in adressen till kents hemsida och slås av den här snygga bilden -> 

Jag undrar: Vad menas? 

Jag funderar vidare och Ellen skulle ringa en kent-kontakt. Det gick inte bra, vi skulle nämligen på studiebesök på Stadsmuséet.

Skolan är mer seriös än någonsin och jag känner att jag inte riktigt hänger med, trots att jag har spenterat ett antal timmar till att lära mig skillnaden mellan preteritum och imperfekt i spanskan. (Allt tack vare en underbar hemsida jag hittade.) 

Jag målade naglarna svarta och den där underbara meningen, från den underbara låten dyker som vanligt upp "En näpen nihilist i svarta naglar". Vill någon veta vad en nihilist är, rekommenderar jag wikipedia. Jag får passa på att prata om kent med alla andra förutom Frans, eftersom vi igår har gjort någon konstig överenskommelse om att jag inte får prata om dem och ifall jag gör det pratar han om Fredrik Reinfeldt. Det vill jag ju faktiskt inte råka ut för. Straffet, eftersom man faktiskt kan hålla för öronen är, att äta en ost. Detta alternativ stod inte jag för, vilket förklarar varför det var så dåligt. 

På svenskan ska jag hålla ett tal om sms är min tanke. Jag tror nämligen att jag har skickat sjukt mycket sms. Eller mer, jag har skickat sjukt mycket sms. Jag är beroende av sms. Jag erkänner. Johanna - köpglädje, Alva - framgång, Paulina - sms. Hej, vi är nördar! Temat är glädje och just precis nu fick jag ett sms som gjorde mig väldigt glad, så det är nog kanske, det här jag ska läsa upp (jag har nämligen ett annat favoritsms): 

Äntligen är det du, jag och Håkan. 

Senare på svenskalektionen

 skulle jag stå på en stol och 

berätta om min perfekta dag. 

Jag sa att jag vaknade av fågelkvitter, 

åt hembakt bröd & drack te till frukost, 

träffade dig, åt tortellini till lunch, 

gick på en privat kentspelning, 

för bara dig & mig, och sedan 

chillade med bandet i min lägenhet, 

åt kyckling, klyftpotatis & tsatziki till 

middag, och satt på balkongen med dig 

hela natten och drack te. 

Jag kräver inget mer. 

Haha. Iiih, jag älskar dig verkligen.

Andra avenyn har börjat igen och det är rätt spännande. Jag tycker verkligen att jag&Johanna borde ha en avnyn-kväll och en bildspelskväll. För övrigt ska Jonna sova hos mig efter Håkan och efter att vi har fikat med Alva. Det kommer bli grymt. Som vanligt.

Richard säger: du verkar ju vara den personen man vill träffa och så får jag känslan av att du är en sån person som man kan berätta allt för och du skulle förstå.

HLEG

Fredag 12/9: Johanna åker till Florida. Jag är avundsjuk. 15.07 går tåget till Trollhättan och jag måste betala 180 kr. Detta tänker jag förklara bort med att Ellen skulle hälsa på någon i Trollhättan. Framme i Trollhättan hoppar jag in i en bil och lyssnar på musik från min iPhone och försöker memorera vägen. Framme vid huset hälsar jag på en mamma och sen försvinner jag in i huset där jag snubblar på en tröskel (det tog tid innan Jonna förstod vad jag menade). Någon dålig, fruktansvärd, ful, äcklig film sätts på och jag klagar. Mamman ropar om mat och han säger att jag tycker det är pinsamt. Så pinsamt. Sen tänker jag inte berätta om något mer. 

Lördag 13/9:  Jag chattade med Rickybabe typ halva natten. Inte pratat på 1,5 år. Det var chill. vilket fall vaknar jag någon gång. JA. Plötsligt kom jag på vad jag gjorde idag. I lördags. Jag åkte stressad till Frölunda Torg där jag skulle se Alva spela med sitt band. Clemens non papa

 /Shout!/ Clemens non papa. De var grymma och jag såg Totte där. Alla känner alla. Jag följde bandet + några fans till muffins mm där Alva köpte en muffins åt mig. Me lajk <3

Söndag 14/9: Jag vaknar till vid 10 av att jag får ett sms, jag kommer på att jag kan läsa det

 senare och somnar om. Pappa skriker god morgon vid 11.30 och jag går upp. Han påstår att vi ska göra en utflykt, hälsa på farmor, laga mat och blabla. Jag går med på att åka och titta på Ostindiefararen och farmor. Titta på farmor. Hon hänger på sjukhuset. Maten pappa skulle laga: Osso bocco (eller något liknande) italienskt skulle det vara iaf, skulle koka i 1,5 timme. ORKA. Min pappa i ett nötskal. Efteråt åker jag till Jonna. Vi pratar om vår framtid, om vår lägenhet, om livet och om döden. Om allt helt enkelt. Vi hade planerat att bo i Haga, men det blir för dyrt. Nu bor vi nästan vartsomhelst, bara vi bor tillsammans. Vi ska baka bullar och ge till alla grannar, vi ska bjuda in dem till poesikvällar med te, anordna småfestivaler och grillkvällar. Vi ska måla våra väggar spontant lila, vi ska sätta upp lappar med dikter på, på väggarna. Jonna ska leva på te och cigaretter och jag ska laga mat åt henne och tvinga henne att äta. Jag känner på mig att det kommer bli så sjukt bra, för jag känner att jag kommer leva ut alla mina drömmar just där, just då. Med Jonna.

Att vara förkyld är rätt ovärt

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det nu. Det borde vara förbjudet att börja 08.00. 

Spanska. Engelska. Vi pratade med läraren och det gick förvånansvärt bra. Jag tror faktiskt det kommer kännas lugnt att gå dit nu t.o.m. Historia. Lunch. Johanna fick sin pastasallad värmd av en bambagubbe. Ytterst roligt. Dock tyckte hon inte om den ändå. Typiskt Johanna. Religion. Älska vår lärare. Utförsäljning på Myrorna Backaplan. Jag tänkte köpa ett par byxor, men det blev inte så. Jag är trött hela dagen och kommer hem för att laga lite mat och se på tv. Frans ringer och vi pratar om konstiga saker. Som vanligt. Matdags. Jag fixar lite och ringer Frans. Han berättar om hur elak han var när han var liten. Kanske mest för att jag också har gjort det. Tillsammans kommer vi på världens idé. 

Vi ska åka till Rörö. Allihopa. Han tar med sig saft och det är ju rätt fett liksom. Jag hoppas på vecka 40. Vad tror ni? 

Imorgon ska vi springa vid Mossen. Hur roligt är det? Inte alls. 

Jag är förkyld, borde sova men gör annat dumt. Rätt ovärt.

Verkligen Längtar

Jonna, jag längtar verkligen tills mina föräldrar försvinner mitt i veckan så du kan få komma och ta hand om min ensamhet. Så du kan sitta uppe med mig och filosofera om livet och sova i min säng och vakna av att Johanna ringer och skriker att Göteborg är bombat.

Jonna säger: Och herregud vilket underbart liv vi skulle haft om vi bodde tillsammans, bara vi 2 och kunde göra som vi ville.

Datanörd- titeln går om intet

Fredagen var trevlig. Vi hade klassensdag och Jag&Johanna var roligast som vanligt. Vi hade tänkt att göra en undersökning på stan om hur ofta folk tvättar sina underkläder, men kom fram till att det kanske är en alldeles intim fråga, liksom personlig. Vi tänkte istället fråga om Matchar du dina strumpor till resten av outfiten? Det blev inte av. Istället lånade vi böcker på biblioteket och i torsdags avstod Johanna från att ta en påse på H&M. Det går framåt.

17.43 bestämmer vi att jag&Jonna ska ta 240 ut till Maxi. Jonna ringer stressat på vägen och undrar var jag är. Hon trodde bussen gick 34. Så Jonna. Jag ler för mig själv när vi lägger på och det var med självsäkra steg jag gick mot Nils eriksson terminalen. Jonna var inte där, utan var självklart på Centralen. 

Vi möter resten av gänget på Maxi och går och shoppar mat. Revben & potatissallad. 

Vi ska se på Eva&Adam. En film går sönder, men jag & Andreas lagar, men den funkar inte ändå.

Lördag & jag tar tåget till Kungsbacka för att hänga med Rikard. Jag får spela typ världens roligaste spel, Spore. Senare kom Linus, vi åkte och inhandlade godis och åkte hem för att laga tacos. Vid 1.30 somnar Rikard, men Peter ringer mig då och då och smsar resten av tiden så jag håller mig vaken till 4.30. För övrigt såg vi Mumien. Den sög. 

Måndag idag och skola igen. Wey. 

Jag håller på att ladda ner Spore och jag inser att drömmen om att bli en datanörd är hopplöst långt borta. Rikard har dock gjort en lista som jag tänker följa till punkt och pricka.

1. Ladda ner Grod-programmet

2. Packa upp det

3. Öppna .iso filen med Power iso och kopiera textdokumentet och allt som finns i mappen som heter Crack

4. Öppna .iso filen med Disk utility

5. Installera spelet och skriv in CD-keyn som står i textdokumentet som du nyss kopierade

6. Gå till stället där du installerade Spore och lägg in cracket där

Sista dansen

Jag vaknar av att Johanna skickar ett sms. Jag tittar på klockan och inser att Nej, nu börjar jag. Jag springer upp, fixar iordning mig på 15 min (vilket i vanliga fall tar 1 timme minst), tappar rouge i golvet och min mascara vill verkligen inte ligga still i badrumsskåpet. Jag äter ingen frukost för jag inser att vi har lunch efter första lektionen. Jag springer till spårvagnen, jag menar allt går ju fel redan från början. Jag läser ett sms på vägen uppför trappan och får tårar i ögonen, jag ville ju att hon skulle springa in i skolan och ta mig härifrån. Eller bara stanna. 

Jag kommer in i Historia-salen och möts av Johannas leende. Det kommer gå bra det här, det vet jag. 

En film om Gustav Vasa är på och gubben på tv:n är extremt gammaldags. Liksom sådär typiskt historia-film. Lektionen tar slut och vi går på lunch. Kommer fram till att det skulle kunna vara så att en person jag inte vill ska vara i skolan kan vara i skolan. 

Lektionerna som följer är inte mycket för världen. Förutom när vår engelskalärare tittar på mig och säger "Paulina & Johanna kan ni stanna en sekund?" Sekunderna som följer står jag och johanna och mimar åt varann att OHNO LIKSOM. Läraren tittar på oss igen och säger "Jag fick ett mail som jag blev förvånad av. Vi kanske borde prata. På tisdag?" 

På tisdag ska vi alltså prata om varför vi ogillar vår engelskalärare. Kul.

Skolan slutar med spanska. 

Jag och pappa ska på teater. Sista dansen, genrep. Den var helt underbar. Jag älskar den.

Imorgon ska bli kul. ses

leka barn

Jag hatar inte fantasier, jag är inte bunden av logik.

Gud vad jag är trött och sur. Jag vet inte varför, jag har ingen anledning, men allt känns så mörkt. Grått. Jag vill ha sommaren tillbaka, sådetså!

datanörd

Onsdag Onsdag. Märktes att jag inte skrev igår? Yesbox. 

Jag åkte för att köpa ett operativsystem till min kära dator. Jag fick köpa det efter massa babbel om fakturor hit & dit. Jag kommer hem, sätter mig vid pappas dator för att sörja min egen. Pappa kommer hem och börjar hojta om att jag måste göra en massa saker om han ens ska försöka hjälpa mig. Lydig som jag är (mest pga att jag älskar min dator) gör jag som han säger, men när kvällen närmar sig vill jag ha en dator. Tror ni att min kära fader har tagit med sig sin laptop? Nej. Tror ni han låter mig använda sin dator? Nej. Nähä. Inte det. Vad gör jag då? Jag bakar kokosbollar i min ensamhet och sitter och glor på tv. Jag bestämmer mig för att gå och lägga mig tidigt. Det lyckades jag inte heller med, jag fastnade med lite pyssel. 

Idag iaf. 9.10 träffas jag&Johanna på Valand för att gemensamt hitta till Landala. Vi lyckades pga att vi kom ihåg systembolaget liksom. Vi ska spela badminton och jag&Johanna är pepp. Vi ägde kan man helt enkelt uttrycka det. Jag konstaterade även att jag verkligen borde börja träna lite smått, för så fort jag gör något sånt där blir jag liksom glad. Jag blir sprallig, glad och pigg. Det kan det väl vara värt?

Lektionen efter var skulptur, inte mycket att berätta om mer än att mina figurer blev lustiga och att jag&johanna kommer ligga en vecka efter alla andra. Spillerill. 

Fotolektion. 2 och en halv timma. Vi delades in i små grupper och skulle fota "reklam för Schillerska". Det var inte så roligt. Men ändå. Vi ser vår engelska lärare och springer därifrån. Vi gömmer oss, så att säga. Imorgon ska vi nämligen prata med henne. Herregud.

20.06 Jag har köpt en spetströja idag. Allt för att hjälpa min mamma. (INTE, men det kan vara en anledning till att hon ska betala.) Jag sitter framför min pappas dator för att han är och hälsar på farmor på sjukhuset. Hej dåligt samvete. Jag har gjort engelskaläxan och den suger. Jag borde göra lite mer saker, men jag har verkligen ingen lust. Jag drömmer istället. 

Inser att jag blir på dåligt humör av att inte ha min dator levande. Känner mig nördig.

Krasch

IDAG. (Äntligen stämmer det.) 

Hade planerat så jag skulle få god tid på mig att vakna upp på morgonen. Det gick bra. Jag hann tom äta en macka! I vilket fall var min tanke att jag skulle gå hemifrån 8.50 för att komma i god tid till skolan, men konstaterade att jag inte skulle hinna ta den. Istället skulle jag ta nästa, som jag också skulle hinna med. 

Jag kommer till spårvagnshållplatsen, sätter mig ner på en bänk och västtrafiks rösten träffar mina trumhinnor. "Västtrafik informerar: det är förseningar på linje 5, riktning mot Torp med ca 25 min". Vilken idiot tror på fullaste allvar att jag skulle hinna i tid då? Inte jag. Och just därför skulle jag vilja påstå att jag inte är en idiot. 

10 min sen kommer jag in i salen där vi har Kultur - & idéhistoria. Så kul var det. Typ. Lunch med mina sötisar och sen en liten spårvagnstur till Sorbet. Tillbaks till skolan igen. Bestämt möte med Rektor Lars om vår kära engelska lärare. 

Svenskalektion och det var dags att bestämma vad vi ska göra på klassensdag på fredag. Det blev fika i Botaniska trädgården. Wey! Katt åt glödlampa lös i magen. 

Skolan tog slut och jag insåg att jag inte hade speciellt mycket att göra. Skickade iväg ett sms till min värld, en chansning om att hon kanske ville träffa mig. Jag åkte hem till henne, hon berättar att hon glömt sina skor på Fysiken, så vi begav oss ditåt. Det tog tid, men det gjorde ingenting. Muffins från muffins m.m och ett försök till att göra lite läxor i Vasaparken. Det blev kallt så vi åkte tillbaks till Jonna igen och väntade på att pappa Magnus lasagne skulle bli klar. Det var mums. 

Jonna & Magnus skulle se på derbyt, så jag gick mot spårvagnshållplatsen. Jävla fotbollstöntar säger jag bara. 

Jag kommer hem, sätter på datorn, inser att den inte vill starta. Pappa tittar på den och konstaterar att hårddisken har kraschat. Min dator har dött. Jag borde ha begravning. 

Pappa säger att vi måste ha en installationsskiva, men att han inte har tid. Jag menar: ska jag klara mig utan MIN dator? Skulle inte tro det. Nu sitter jag liksom här med pappas laptop. är det roligt? NEJ.

Lösning

Söndag. Som bestämt väcker mamma mig tidigt för att vi ska åka till vårdcentralen på Öckerö. Vi kommer dit. Och får vänta där. Länge. Jag hann läsa ut Linas kvällsbok, som jag lånat av Johanna och som var bra. Jag kommer in till doktorn och hon säger "jaaaa det är TYPISKA nässelutslag" (Här tror man att man är speciell.) Jag fick dricka ett litet glas med massa tabletter i som jag fick för mig skulle smaka HUR HEMSKT SOM HELST, men det smakade typ godis. Jag kan inte ens lyckas att få lite andnöd och få åka helikopter. Jag menar, hur coolt hade inte det varit? Jag menar, här sitter jag, ser helt galen ut pga alla prickar, men nejdå, ingen helikopter för mig inte.

Någon gång under helgen får jag ett sms av Alva som äntligen besvarade min eviga fråga "Vad heter filmen med han, du vet, mattegeniet? Han som jobbar som vaktmästare på en skola typ?" Äntligen svarar Alva: Good will hunting. Måste komma ihåg detta.

prickig korv

Lördag. Jag vaknar av att BaggyJeansPeter ringer mig (igen) och säger att han tänkte ringa mig när han för en gångs skull var nykter. Vi pratade en stund och när jag väl går upp och in i badrummet inser jag att hela jag är prickig. Röda hemska äckliga prickar. Jag har haft/har öroninflammation och nu var det tydligen en reaktion på dem, efter 8 dagar. Värt. Mamma testar att ringa sjukvårdsupplysningen, men det är 45 min kö. Vi orkade inte med det utan vi gjorde lite annat spännande. Som att ge sig ut och segla. Vi hängde på båten lite för länge enligt mammas smak, men jag älskar att sitta där. Att se båtar försvinna i horisonten, att själv kunna försvinna, men att kunna komma tillbaks. Precis när jag vill. Det var fint väder och allting var blått. Vi kom hem igen, gick upp för att laga mat och mamma kommer på att vi borde kanske ringa någon ändå. Personen i andra änden säger att det är allvarligt, att har prickarna stigit över halsen kan de tränga igenom huden till de mjuka delarna i halsen och göra så det svullnar, vilket leder till att jag skulle få svårt att andas, vilket leder till att jag skulle kunna dö, vilket leder till att jag skulle få åka helikopter. Och det är ju jävligt coolt, som min spontana reaktion var när mamma berättade. Jag skulle ta en sval dusch och min pappa har aldrig varit så snabb som när han cyklade för att köpa några tabletter jag skulle knapra på för att det skulle bli bättre. 

Jag blev lite rädd, skrev till Jonna. Blev lugn. Jag menar sånt här händer inte mig. 

Mamma blev rädd, sa att de vågar ju inte låta mig sova ensam. Jag protesterade, sa att jag inte kan sova när hon snarkar, men lovade att väcka henne om det skulle hända något. Det hände ingenting.

Istället ringde BaggyJeansPeter. Mhm. Jag diggar det. Den här gången pratade han dock om läskiga saker, men men, jag tror han är snäll, hihi. Tillslut stängde jag iaf av mobilen, mamma skulle väcka mig tidigt.

Tillbaka igen.

Fredag 290808 bestod av att iaf på eftermiddag kvällen göra pannkakor (tanken var att Alva skulle steka, men hon klagade på stekpannans lutande kanter, så Johanna fick pröva sin lycka) med mina sötisar. Vi provade att äta dessa tillsammans med olika sorters tillbehör, men kom fram till att grädde blandat med Drottningsylt ändå var godast. Iaf min & Alvas åsikt.

Efter maten var det dags att dra fram alla pysselpåsar. Tanken var att vi skulle göra inspirationsgrejer för klubben. Det gick inte bra. Vi pysslade med våra kalendrar istället, där iaf Alva limmade fast en tjock tant. Eller ja, 35 var hon nog. Men hon såg ut som en tant. Vid 20 ringde jag mina föräldrar på min iPhone och de sa att jag skulle gå ut. Jag hängde med Alva & hennes pappa till Majvik, där de hämtade mig för att ta färjan till Rörö. Ute på min ö var det finfint som vanligt.

Natten bestod av att BaggyJeansPeter ringde mig och pratade om något jag inte minns. Tror att han sa att jag är söt.

För övrigt tänker jag börja skriva här lite då&då. När jag orkar liksom.

Tro?

Jag känner att jag engagerar mig nuförtiden. 

Det känns bra. Och jag tycker om att det har blivit vår, jag kan använda min nya jacka och jag har köpt nya skor. Jag tycker om det. Men det är lite jobbigt ändå. Jag insåg att jag saknar Honom, inte någon, utan Honom. Hade velat ha tillbaks det. Tror jag. Jag vet inte, men jag klarar mig tror jag. 

Rädsla?

Konstigt hur det kan bli.

Ingenting är som förut. Jag skriver inte längre. Jag stänger saker inom mig. Jag är ensam. Ingenting kommer någonsin bli som det var. Jag funderade på en bro idag. Funderar på att fråga Henne om hon vill gå dit och hålla mig i handen. Någon skrev till mig att jag är för feg för att hoppa och visst är det så. Vill inte hoppa. Vill stå vid staketet och ta ett steg ut. Jag vill inte hoppa. Men jag bryr mig inte om att jag kan dö. Precis så är det. Jag stannar där jag är. Jag blundar. Jag vill inte se. Jag vet att hon tittar åt mig. Jag har blivit kall. Varm. Jag vet inte. Jag vet ingenting och ändå ska jag bestämma. "Stå själv gumman, du behöver lära dig." 

Tänk om jag inte vill då? Tänk om jag vill ha fyra ben? r