När vi tog studenten sa Johanna att nu skulle hon aldrig vara i Vasastan mer. Jag är där hela tiden. Jag ser vår gamla skola från fönstret jag brukar titta ut genom, Marcus mamma bor precis bredvid Schillerska.
Nu såhär på hösten när jag går på gatan upp till huset, där även Marcus bor nu, tänker jag på höstterminen när vi gick där i vasagatans allé med våra analoga kameror, i ettan, i fota A. Jag tänker på när vi varje onsdag gick till Hemköp och köpte varsin onsdagsbulle på håltimman innan foto B i tvåan. Jag tänker på första gången vi började prata, jag och min bästa vän. Det var upprop, det var första dagen på Schillerska och efter det pratade vi varje dag.
Nu såhär efter studenten ses vi inte lika ofta, vi pratar inte varje dag, men allting är precis som då. För precis som varje dag under de tre åren försvinner alla problem jag haft, alla jobbiga tankar jag tänkt så fort jag ser henne och sådär kommer det alltid att vara. Det kommer alltid vara hon och jag.
Innan jag började gymnasiet sa en vän till pappa att det är under den tiden, under de tre åren, man hittar vänner för livet. Tänk så rätt han hade.
1 kommentar:
Du är bäst.
Skicka en kommentar