En dag i förrförra veckan låg ett paket på min dörrmatta. Paketet var skickat av Jonnas mamma Anna och innehöll boken Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg. Anna läser en väldigt massa böcker vilka hon bland annat skriver om på sin blogg och dagarna går... . Om denna boken skrev hon såhär:
Cassiopeja har flyttat från småstaden till storstaden för att studera juridik och hon är alldeles säker på att sån't tjafs som romantik och evig kärlek. Det är inte för henne. Så drabbas hon av Casper, hon faller handlöst och han blir den himlakropp hon graviterar runt. I en elliptisk bana cirklar hon runt, runt och snart spelar inget annat än Casper längre någon roll. Nu kan du få mig så lätt!
Omtumlande, humoristisk och fylld med underbara kommentarer om kärlekens vara eller inte vara. Jag har i min hand Vi är inte sådana som i slutet får varandra, en härlig debutroman av Katarina Sandberg. Hon är en tjugoårig tjej som har skapat en jämnårig huvudperson i Cassiopeja som jag bara tokgillar. Hon har en charm och en direkthet som är oemotståndlig! Önskar att den här boken blir läst av många, många både unga och gamla. Den har något att säga oss om den där bilden av kärleken, bilden som har så många dimensioner trots att den till förstone verkar ganska platt. Jag är impad!
Textraden som bildar titeln på den här härliga romanen är hämtad ur en grymt bra ballad, egentligen skulle väl en upptempolåt passa mycket bättre som soundtrack till den här texten. Den virvlar på i bästa håkanstil och till synes naivt och okomplicerat bjuder den oss härlig underhållning. Väljer en håkanversion från Mejeriet, Lund speciellt tillägnad min egen juridikstudent tillika en gång i tiden håkanfantast.
Jag blev så himla glad för boken, tror minsann att den kommer vara fantastisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar