1 år

Idag har jag och Oscar varit tillsammans i ett år.

Vi firade igår (eftersom vi båda ansåg att lördagar är mycket roligare) med att gå på Röhsska, fika, se på Snabba Cash och äta sushi.

Dagen sammanfattade vårt år.

Vi både bråkade och var underbart söta.

I fredags lyssnade vi på Hanna Bylunds jazzkonsert. Jag blev alldeles rörd.

Efteråt tog vi en fika på det andra café vanilj. Mycket mysigt.

Oscar fick ett album med minnen.

alltid

I somras var jag och Johanna med hennes mamma i Stockholm.

Idag var Johanna i skolan igen, tillbaka efter sin New York-resa

och jag är mycket glad.

13.02

Det är underbart väder ute, solen lyser på snön och snön glittrar tillbaks.

Jag har ingen aning om hur intervjun gick, men jag håller tummarna.

Vi fyra som var där verkar vara lika glada och lika ambitiösa, så frågan om varför de skulle anställa just mig var inte lätt att svara på, eftersom alla tydligen sagt samma sak.

Jag börjar längta till sommaren och lyssnar på Fibes, Oh Fibes!

22.10

Det är snökaos i Göteborg.

Var och varannan spårvagn/buss är försenad, men jag lyckades komma i tid.

Att gå i de nya kängorna i snön känns stabilt och nytt.

Jag trivs i det nya snö-Göteborg.

Imorgon ska jag på en andra intervju på Liseberg, men jag har inte börjat bli nervös än.

Dock vet jag inte alls vad jag ska ha på mig, så paniken kanske kommer.

Önska mig lycka till.

Den här bjuder jag på.

16.56

Jag provspelar en saxofon vi kanske ska köpa.

Jag har insett hur roligt det faktiskt är att spela.

Jag och pappa gick upp till vår granne, saxofonisten, och bad honom titta på den.

Han provspelade, jämförde med två andra saxofoner och resultatet blev tillslut godkänt.

Han spelade på en gammal amerikansk saxofon och jag fastnade med blicken på snön som virvlade utanför fönstret.

Det blev inga amerikanska pannkakor idag, som vi hade tänkt.

Snart är jag ägare av en saxofon.

Igår var jag med Oscar, köpte kängor och jobbade.

Igår var det Guys and dolls och jag läste körlistorna för de som körde.

Det var stressigt, nervöst och roligt.

Jag trivs på mitt jobb.

Nu ska vi äta middag med familjen Neikter!

det vill inte sluta snöa

Jag har insett varför människor drömmer om att stå på scen.

Varför man kan känna något annat än rädsla inför att stå framför massor av människor och prata.

Idag var jag ljusstatist på Operan och jag stod längst fram på scenen med en strålkastare riktad mot mig.

Jag stod där och tittade ut över den stora och vackra salongen och insåg hur underbart det måste vara att se människor sitta där ute i mörkret. Människor som skrattar, ler eller kanske gråter för att just jag gör något speciellt.

Jag hade aldrig vilja bli skådespelerska eller sångerska, men jag skulle kunna stå där på scenen och hålla ett tal.

Att hålla tal var min värsta mardröm i högstadiet, på gymnasiet är jag lite nervös, men skulle jag stå där mitt på Göteborgs Operans stora scen skulle jag bara känna mig lycklig.

Antagligen skulle jag bli livrädd även där, men så många människor blir mer som ett känslointryck istället för individer. Om ni förstår. Och av den anledningen kanske jag hade varit lugn.

Jag trivs på Operan. Mitt första riktiga jobb.

Det är världens största labyrint och jag tänker varje gång jag är där att jag borde rita en karta.

Idag var jag alltså ljusstatist. Det betyder att man hjälper ljussättaren och diverse andra människor (t.ex. regissören) genom att stå där man blir placerad på scenen. På så sätt kan de nämligen se hur ljuset faller och vad som blir snyggast.

Vi slutade tidigare än planerat och det blev dags att bege sig hemåt.

Utanför personalingångens portar snöade det för fullt.

Stora flingor singlade ner mot marken och jag log när jag gick ut.

Jag hoppade av vagnen på min hållplats och kämpade mig igenom snön.

Jag hittade fotspår i marken.

9.48

Frukost framför Andra Avenyn i vardagsrummet.

Jag antar att jag borde skämmas för att jag följer denna usla serie, men det gör jag inte.

Dock tycker jag att den är dålig, men det går ju liksom inte att släppa en serie efter typ två år.

Nu ska jag snart till jobbet och har därför med mig alla körkortsböcker man kan tänka sig.

Idag kommer Oscar hem.

10.45

God dag!

Klockan är tio&fyrtiofem och jag har hunnit vara uppe i 4 timmar. Trots att jag har lov.

Förklaringen är att jag har haft körlektion.

Jag var lagom motiverad igår kväll då jag absolut inte ville gå och lägga mig, men att gå upp så tidigt gick bättre än förväntat.

Körlektionen gick bra och jag gick därifrån leendes.

Nu är det snart dags för lunch och sedan bär det av mot Operan.

(Jag vet att kvalitén är sämst. Men det var roligt i alla fall.)

21.32

Igår var det alla hjärtans dag.

Jag och Oscar firade med den otroligt löjliga filmen 100 girls och godis.

Idag gick jag upp nio och bestämde lunchträff med Hanna Bylund.

Vi åt, Oscar kom och sa hejdå och när vi ätit klart sprang vi in på Monki och köpte lila öronmuffar för 20 kr.

Öronmuffarna har vi nu byggt in hörlurar i, vilket betyder att jag nu har ett par lila fluffiga hörlurar. Idén borde vi ta patent på.

Resten av dagen spenderades med Hanna. Vi bakade semlor med mamma, tittade på One tree hill, lite störtlopp (trots mina OS-protester) och provsmakade av semlorna.

Jag har även demonstrerat hur Edward Cullen ser ut och nu är jag dessutom en ägare av filmen.

För övrigt har jag köpt världens finaste tandborste.

Såhär blev det.

16.10

Min kusin har fött barn, det blev tydligen en pojke.

Grattis säger jag till det nya lilla livet.

Jag tittar på kort på mig själv som liten och har otroligt svårt för att se att det här är jag.

Farmor säger numera varje gång jag träffar henne:

"Det var inte längesedan du låg i vagnen och nu ska du ta studenten!"

Men här ser ni en mini-Paulina.

Och det är tydligen samma person på de här bilderna som personen som skriver om dem.

20.48

Klockan ringer och jag stänger av den.

Klockan ringer och jag öppnar ögonen.

Ljuset sträcker sig in genom persiennerna, mot mig och mitt rosa täcke.

Jag ligger kvar i sängen, älskar det där ljuset.

Jag hoppar ner från sängen, tar kameran och tänker att det här måste jag spara.

Jag måste spara den här känslan.

Jag lagade amerikanska pannkakor och åt ensam.

Jag fick skynda mig trots att jag hade haft hur många timmar som helst på mig.

Spårvagnen kom.

Spårvagnen före stod stilla.

Jag har suttit i en backande spårvagn.

Jag tittade på Landet brunsås för SVT play har kommit till iPhonen.

Jag kom försent.

Men snart är det lov.

Hemmagjorda fiskpinnar

Den här eftermiddagen blev lite speciell, inte som jag hade tänkt mig.

Tanken var att jag skulle plugga till naturkunskapsprovet vi har imorgon, men istället blev jag sittandes framför kanal fem med Oscar i örat. Jag tror jag ringde upp honom minst 10 ggr.

Jag vet inte riktigt vad som hände.

Igår slog jag sönder ett vinglas och min sunshine buddy gungade så mycket att den åkte i golvet. Och gick sönder. Jag hoppas att pappa kan laga den.

Trots små protester från min sida gjorde pappa hemmagjorda fiskpinnar (han måste nämligen göra allt själv) och de blev riktigt goda.

Fick helt enkelt ta tillbaka alla sura ord om att jag hellre hade velat ha pannkakor.

Nu är klockan snart läggdags för mig.

Sov gott!

Vadstena

Det blev dags för mamma att flytta in i den nya lilla lägenheten i Vadstena.

Färden norrut blev en timme försenad men var jättemysig.

Ett Sverige täckt av snö är otroligt vackert, speciellt när solen tittar fram.

Vi stannade i Gränna och köpte en polkagris och pepparkakskolor.

Igår kväll tittade vi på Melodifestivalen från en madrass och hejade glatt på Salem.

Pappa gjorde sönder mammas blomma, så hon fick tejpa ihop den.

Det var sorgligt att åka därifrån idag.

Se hur vackert det är.

Friends forever

Jag har räknat matte sedan klockan 14.00.

Jag är helt död.

(Blodapelsin från Sicilien är den bästa frukten som existerar; den är alltid sur.)

22.22

Idag har jag och Johanna gått en av våra sista second hand-rundor. Bilder från det finns på Johannas blogg. Efter att ha tittat på dem är jag ganska säker på att vår hemsida kommer bli skitsnygg.

I Göteborg är det snöstorm och jag undrar varje dag var i hela friden all snö kommer ifrån.

Göteborg har aldrig snö, möjligtvis i en dag, men sen är det inte mer.

Vi har bokat resan till New York och jag längtar så otroligt mycket. Äntligen går drömmen i uppfyllelse.

Jag har räknat matte så mycket att jag tillslut fick ont i nacken.

Jag tittade på One tree hill och funderade på varför jag alltid missar det där avsnittet när Keith dör.

Jag läste Johannas blogg och blev rädd för framtiden.

Det ska bli otroligt skönt att ta studenten, framförallt kommer den dagen vara sjukt rolig. Men, vi måste hålla ihop.

Oscar har lärt mig att vika fåglar.