Jag och min allra bästa granne skickar lappar till varandra, vi lappar som hon säger. De små breven handlar om allt möjligt, men mest om små tankar för dagen och förslag på tider att ses. På de små brev-lapparna sätter hon gem för att ge dem tyngd så att de inte ska fastna i brevinkastet. Nu har jag en liten skål fylld med gem här hemma.
Min granne skickar in små blommor eller hänger en avokado på dörrhandtaget ibland. När vi ses dricker vi kaffe ur koppar med fat och pratar om livet. När jag bläddrar igenom mina bilder på datorn inser jag att jag inte har någon annan en den här ovan, vilket känns som en smärre katastrof. För bilden är överexponerad och ger inte min fina person någon rättvisa överhuvudtaget. Men bilden är tagen i början av augusti och vi har tagit med oss mat ut för att äta tillsammans i solen. Hur dålig bilden än är, tycker jag ändå om att titta på den och minnas.
Nu har min granne har flyttat. Hon bor inte längre en halv trappa ner utan 1000 meter bort, ungefär. Nu lappar vi inte längre, nu får vi ringa. Det är sorgligt, men helt okej. För jag som inte har varken mormor, farmor, morfar eller farfar kvar fick en dag i förra året en ny äldre människa att prata med och den här damen är helt fantastisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar