Klockan ringer och jag stänger av den.
Klockan ringer och jag öppnar ögonen.
Ljuset sträcker sig in genom persiennerna, mot mig och mitt rosa täcke.
Jag ligger kvar i sängen, älskar det där ljuset.
Jag hoppar ner från sängen, tar kameran och tänker att det här måste jag spara.
Jag måste spara den här känslan.
Jag lagade amerikanska pannkakor och åt ensam.
Jag fick skynda mig trots att jag hade haft hur många timmar som helst på mig.
Spårvagnen kom.
Spårvagnen före stod stilla.
Jag har suttit i en backande spårvagn.
Jag tittade på Landet brunsås för SVT play har kommit till iPhonen.
Jag kom försent.
Men snart är det lov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar